Mia Bodin, partner och analyschef på Bodecker Partners, om stoppregeln i elcertifikatssystemet som Energimyndigheten utreder och väntas komma med förslag 20 december!

Vad innebär stoppregeln?

Stoppregeln innebär helt enkelt att systemet ska kunna stängas för nya deltagare i förväg, d.v.s. före slutdatum 2030, om produktionen annars överstiger uppsatta mål. Det är viktigt eftersom kvotkurvan, d.v.s. efterfrågan, är uppbyggd efter målet. Om produktionen blir högre än målet så kommer därmed kvotkurvan, eller efterfrågan, att vara för låg i förhållande vilket betyder att systemet får ett långvarigt överskott. Då blir inte certifikaten värda någonting. Målet är 46,4 TWh förnybar produktion till 2030.

På vilka olika sätt kan den utformas och hur akut är den egentligen?

Hur akut den är beror till viss del på hur den utformas, men oavsett så måste den vara i drift senast år 2020. Vi har nu ca 23 TWh i drift, 22 TWh under konstruktion och enligt våra senaste estimat ca 7-9 TWh med investeringsbeslut. Totalt alltså ca 53 TWh, mer än 6 TWh över målet till 2030. Åtminstone ca 7 TWh av dessa beräknas tas i drift under 2021 så en stoppregel som träder i kraft någon gång under 2020 bör räcka men beror på utformningen och vad den baseras på.

De huvudsakliga alternativen är en stoppregel baserad på datum eller på volym, d.v.s. antingen att inga nya anläggningar kommer med efter ett visst datum eller att stoppet sätts när volymen i systemet är uppe i 46,4 TWh. Kombinationer diskuteras också, t.ex. att anläggningar efter ett visst datum endast får en preliminär tilldelning och att den slutligt sätts efter att volymmålet är uppfyllt. De med preliminär tilldelningen kan då komma att få dela på det som ryms inom målet på något sätt. Vad som också måste beslutas är vad stoppet, eller ”kösystemet” ska baseras på. Ska det vara när anläggningen tas i drift? Eller tidigare? Vid investeringsbeslut talades det också om, men nu är det redan för sent.

Den 20 december kommer Energimyndigheten med sitt förslag till utformning, beslut kan tidigast fattas under våren nästa år.

Finns det något alternativ som kan införas smärtfritt?

Nej, det är tyvärr för sent för det. Alla alternativ för vissa problem med sig. Då investeringsbeslut redan har fattats till en volym överstigande målet så skulle de flesta alternativ leda till att flera av dessa projekt ändå inte kommer att få plats i systemet. Vissa investerare kan se det som att förutsättningar ändras retroaktivt. Ett rent datumstopp, t.ex. någon gång under 2020, gör det dessutom mycket svårt att säkerställa att vi hamnar nära målet. Ytterligare en komplikation är att Norge har en tidsgräns på sista december 2020. Men om även Sverige sätter denna gräns så blir systemet överbyggt.

Det enda som skulle kunna göra att systemet stängs i balans utan att projekt med investeringsbeslut behöver påverkas är om målen höjs. En höjning med ca 8-10 TWh, samtidigt som en volymbaserad stoppregel införs, skulle troligen räcka. Tyvärr verkar inte detta vara på bordet alls men det återstår att se.

Vad kommer det att innebära att utbyggnadsmål för förnybar elproduktion förmodligen kommer att nås långt tidigare?

För det första så kommer det troligen att innebära att projekt som blir klara från 2021 och framåt får klara sig utan elcertifikat. Så länge som elpriserna håller sig över ca €35-40/MWh så bör det dock inte påverka framtida utbyggnadstakt. Men utbyggnaden blir lite mer känslig för långvariga nedgångar i elpriserna, framförallt om vi samtidigt får t.ex. en räntehöjning som kan locka iväg nuvarande investeringsbolag. För att klara 100% förnybar produktion till 2040 så krävs en fortsatt hög utbyggnad men det är andra faktorer än elcertifikatssystemet som kommer att avgöra om vi når dit.

Vi börjar väl i princip komma dit att vindkraften byggs utan subventioner, s.k-. Grid Parity…? Kan politiker och myndigheter vara nöjda med hur certifikatsystemet har fungerat? Samtidigt krävs en enorm utbyggnad om vindkraften ska ersätta kärnkraften…?

De bör väl vara relativt nöjda tycker jag, men det beror på vilket perspektiv man antar. Det har byggts enormt mycket på betydligt kortare tid än väntat. Det har dessutom skett till en förhållandevis låg kostnad för konsumenterna. Samtidigt har den snabba utbyggnaden lett till att många tidigare investerare råkat illa ut då elcertifikat- och elpriserna har fallit så kraftigt samtidigt.

Större vindkraftsprojekt på bra lägen i Norden kan nu byggas utan subventioner men då krävs att elpriserna håller sig på tillräckligt hög nivå. Kostnaderna estimeras till under 40 öre/kWh och Energimyndigheten bedömer att vindkraft i Sverige bör kunna byggas till under 30 öre/kWh långsiktigt. Exempel i Norge och Finland finns på ner mot 22 öre, under specifika förutsättningar. Håller sig elpriserna över dessa nivåer finns goda förutsättningar för fortsatt hög utbyggnadstakt. Men det är många andra faktorer som spelar in, t.ex. kring tillstånd osv. Havsbaserad vind blir också viktigt när vindkraft ska ersätta kärnkraften och här har vi ju frågan kring nätanslutningskostnaden. En stor riskfaktor är att i stort sett samtliga investerare i vindkraft i Sverige nu är utländska kapitalförvaltare som lätt kan vända ryggen till Norden om förutsättningarna försämras eller om andra marknader blir mer intressanta.