20191007

Tre experter (denna gång representanter från universitetsvärlden, branschen och kommun) reflekterar över tre påståenden utan att ha sett varandras svar. Här svarar Max Åhman – Docent miljö- och energisystem Lunds universitet, Carl-Arne Pedersen – Vice ordförande Svensk vindkraftförening samt Jon Andersson – Chef miljöstrategiska enheten Lunds kommun.

En stor del av teknikutvecklingen i vindkraften har varit att skala upp verken till högre höjder och större svepyta. Kan denna utveckling fortsätta?

Carl-Arne Pedersen: Ja, denna utveckling mot större vindkraftverk kommer fortsätta. GE bygger redan idag en offshore vindkraftsturbin, är på marknaden redan 2022 med en totalhöjd om 260 m rotordiameter 220 m, generatoreffekt om 12 MW och en produktion om 65-70 GWh. Den har namnet Haliade X-12 och har en svepyta av hela 38.000 m2. Jag är säker på att motsvarande landbaserade varianter inom kort kommer vara kommersiellt och då hos fler leverantörer. Helt klart är att vindresurserna ökar desto högre upp man kommer, samtidigt minskar turbulensen vilket ger en jämnare produktion och inte minst turbinerna blir än mer kostnadseffektiva vilket gör att ökad ny vindkraft kommer pressa ner elpriserna på marknaden.

För några år sedan trodde vi kanske inte detta var möjligt med så stora turbiner – men jag tror att genom ökad materialkvalitet, framförallt rotorblad, samt utveckling av lyftkranar i kombination med helikopterlyft, har vi inte än sätt begränsningar rent tekniskt. Det kommer nog vara möjligt att inom 5-10 år bygga vindkraftverk med totalhöjd över 300-350 m och rotordiameter på 300 m.

Jon Andersson: Den tekniska utvecklingen av lätta och hållfasta material kommer säkert fortsätta. Det kommer vara andra faktorer som begränsar vindkraftverkens storlek. Hur man kan transportera men även hur stora vindkraftverk passar in i landskapsbilden.

Max Åhman: Högre höjder leder till bättre vindar och därmed lägre kostnader, men om denna logik kan fortsätta vet jag inte. Däremot kan det finnas andra hinder som t.ex. med vindkraftverk som kommer uppemot 200 m i höjd så kan man komma i konflikt med försvaret och flyget.

Hur stabil och tydlig är egentligen Energiöverenskommelsen från 2016? Från att höra att politiker ska ta beslut i höst om att lyfta bort anslutningsavgiften för aktörer som vill bygga havsbaserad vindkraft till att diskussionen om ny kärnkraft plötsligt dykt upp…?

Max Åhman: Grunden i energiöverenskommelsen är relativt stabil – man vill ha bra och miljövänlig el i framtiden. Tyvärr har det blivit en politisk fråga om kärnkraftens vara eller inte trots att energiöverenskommelsen lämnar öppet för att behålla befintliga verk ifall samhället inte klarar av att bygga ut nätkapacitet och efterfrågerespons på marknaden för att öka flexibiliteten. Det som skulle kunna störa energiöverenskommelsen är ifall frågan om vi bör subventionera kärnkraften får bredare stöd politiskt. Fråga om eventuella direkta eller indirekta kärnkraftssubventioner kan då ställas mot frågan hur snabbt man kan och bör fasa ut subventioner till förnybar el. En hel del förnybar el klarar sig utan subventioner medan vissa, t.ex havsbaserad vindkraft , kan behöva lättnader under en tid framöver för att driva utvecklingen vidare.

Carl-Arne Pedersen: Energiöverenskommelsen som togs i juni 2016 med bred politisk majoritet i riksdagen mellan S, MP, C, M och KD, la grunden för en långsiktig energipolitisk plan fram till år 2040/2045. Något branschaktörerna och marknaden länge eftersökt – man vill ha långsiktighet och tydliga spelregler.

Överenskommelsen är tydlig, det står klart och tydligt att man får bygga ny kärnkraft, men det ska ske på marknadsmässiga villkor. Dvs utan subventioner, det står också att man ska kunna bygga ny offshore-vindkraft utan anslutningskostnad – ett beslut som också delat vindkraftbranschen då det finns bra landbaserade vindkraftsprojekt som nog också vill ha fri nätanslutning.

Man har helt tagit bort effektavgiften för kärnkraft, under två år, som en del av överenskommelsen. Vilket har finansierats genom ökad energiskatt för elkonsumenterna.

Att M och KD nu vill ompröva överenskommelsen efter knappt tre år är till viss del ett svek mot överenskommelsen. Den diskussion som nu uppstått, är kopplat till beslutet om att stänga ner Ringhals 1 och 2 tills utgång år 2020. Ägaren Vattenfall tog beslutet att stänga dessa båda reaktorer 2015. Beslutet har tagits utifrån ekonomiska och säkerhetsmässiga skäl, kostnaderna för att kunna köra de båda reaktorerna vidare säkerhetsmässigt, ligger på en ekonomisk nivå som är inte är försvarbar.

Totalt försvinner då 12-13 TWh elproduktion från 2021, men det tillkommer motsvarande mycket ny vindkraftsproduktion. De kvarvarande sex kärnkraftsreaktorer ger en elproduktion om 40-45 TWh och kommer vara i drift fram till år 2035, för att därefter successivt fasas ut utifrån ålder och säkerhetsskäl, några reaktorer kommer köras fram till år 2045.

Idag står vindkraften för 20 TWh och med de parker som är under byggnation kommer vi ha en samlad vindkraftsproduktion efter år 2022 om ca 40 TWh. Energimyndighetens senaste rapport säger att det är möjligt med 90 TWh till år 2040, min och andras bedömning inom vindkraftbranschen är att det kan bli > 100 TWh, förutsatt att man löser ett antal förhinder, som det kommunala vetot, tolkning av miljöbalken , hinderbelysning, artskyddsförordningen mm. Att vi klarar bygga ut elnäten från norra till södra Sverige och med Norden/EU i tid. Att man löser problemen med försvarets utökade spärrområden, som är ett direkt förhinder för att fullfölja byggnationen av ett antal pågående vindkraftsprojekt, med mycket goda vindförutsättningar.

Jon Andersson: Det finns alltid osäkerheter i politiska överenskommelser, men förhoppningsvis står partierna fast vid sina ursprungliga mål – långsiktiga spelregler behövs om Sverige ska klara omställningen till ett förnybart energisystem.

Distributionsbolag i Trelleborg och Ystad har efterfrågat kapacitetsökningar och fått nej från E.ON. E.ON har i sin tur fått nej från Svenska Kraftnät vars investeringar i stamnätet försenats kraftigt. Företag har meddelat att de fått stoppa expansionsplaner pga rådande situation. Varför har denna kapacitetsbrist uppstått och vem bär ansvaret?

Jon Andersson: Det är i huvudsak ett nationellt ansvar. Kommunernas rådighet i denna fråga är begränsad. Dock bör kommuner arbeta aktivt med energiplaner och översiktsplaner för förnybar elproduktion och distribution.

Max Åhman: Efter att ha haft en relativt stabil elefterfrågan i många år samt att vi från början haft ett välutbyggt och säkert nät som inte krävt så mycket i planering så har utvecklingen nu “hunnit ikapp” oss med nya industrier och nya elbehov. Samhället behöver idag planera bättre för nya industrier som är elintensiva. Felet är väl egentligen ingens då ansvaret legat delat mellan flera olika aktörer (distributionsnätet, transmissionsnätet, vart ny elproduktion hamnar och vart nya industrier vill placera sig). Dessa aktörer kan agera olika snabbt och ingen enskild aktör har fullt ansvar för hela planeringen. Nya metoder och mer kunskap behövs för att förstå och förutse framtida elbehov, inte minst var geografiskt nya industrier vill placera sig. Det bör leda till nya arbetssätt för att effektivare och snabbare kunna samordna och planera infrastrukturen.

Carl-Arne Pedersen: Svenska kraftnät (Svk) har det övergripande ansvaret för förnyelse och utbyggnad av stamnäten. De större regionala elnätsbolagen som Vattenfall-Ellvio och Eon, är ansvariga för sina regionala elnät. Det är ett delat ansvar att kommunicera ut det framtida behovet av förnyelse och utbyggnad av elnäten, aktörerna emellan, ett ansvar som även de lokala elnätsbolagen har. Att peka på varann är inte någon bra lösning, samplanering måste ske, så att inte industri och samhälle hindras i sin verksamhet.

Något som kan förhindra utbyggnadstakten för ex stamnätet kan vara tillståndshanteringen, vilket kan ge förseningar i deras utbyggnadsplanering.

Vart fjärde år lämnar elnätsbolagen in sina behov avseende reinvestering som förnyelse av den egna framtida nätet, en s.k. förhandsprövning till Energimarknadsinspektionen, vilket ligger till grund för elnätstarifferna. Nu 2019 lämnade man in sitt behov för nästkommande period år 2020-2023.

Se Expertpanelen #1 här!