Två experter (denna gång representanter från universitet samt branschorganisation) reflekterar över tre påståenden utan att ha sett varandras svar. Här svarar Sara Fogelström – koordinator för Svenskt VindkraftsTekniskt Centrum och Tomas Hallberg – Projektledare på Svensk Vindenergi.

Samtidigt som vi är på god väg att ställa om vårt energisystem till förnybart så pågår en elektrifieringstrend i industri och transportsektorn, som gör att elbehovet väntas öka. Försvårar elektrifieringen för energiomställningen eller går de rentav hand i hand och förutsätter varandra?

Sara Fogelström: För att ställa om till 100% förnybart även inom industrin krävs elektrifiering, vilket då ökar elbehovet. Jag ser dock inte något problem för Sverige med detta då vi har möjligheter till att producera mer förnybar energi än vad som krävs för att både ställa om nuvarande elproduktion samt täcka det ökade behovet från industrin.

Tomas Hallberg: För att nå utsläppsmålet senast 2045 krävs genomgripande förändringar som ska ske under en, historiskt sett, kort tidsperiod. Ökad efterfrågan på förnybar el driver på omställningen. Det är bra om den förnybara elproduktionen finns på plats i god tid, så att bristsituationer inte gör att transport- och industrisektorernas omställning försenas. I väntan på att den inhemska efterfrågan ökar kan överskottet exporteras med stor klimatnytta. Sverige har ett stort och växande elöverskott. Trots att elproduktionen från kärnkraft minskar med 13 TWh förväntar Energimyndigheten att elexporten år 2022 når rekordhöga 29 TWh. Det beror på den kraftigt ökade produktionen från vindkraft. Ökad elproduktion gör elsystemet mer robust och ökar försörjningstryggheten.

Det finns tydliga synergier mellan förnybar elproduktion och elektrifieringen. Batterierna i elbilarna kan fungera som energilager och användas för att balansera systemet. På samma sätt är det med vätgasproduktion som kan användas för att göra industrierna mer klimatvänliga (HYBRIT – kol utan stål).

Investeringar strömmar in, främst från utlandet, till förnybar energi i Sverige – vilka ser ni som de största faktorerna bakom detta?

Tomas Hallberg: Kapital som tidigare investerats i fossilbaserade energisystem håller på att styras om mot satsningar på förnybar energi och energieffektivisering. Alla länder måste ställa om – och Sveriges utgångsläge är gott och timingen är god! Sverige har goda förutsättningar att lyckas. I Sverige kan landbaserade vindkraft byggas med produktionskostnad under 35 öre/kWh – utan stöd och med minimal politisk risk. Många av de senaste vindkraftsinvesteringarna har kunnat genomföras tack vare att elpriset säkrats med långsiktiga elhandelsavtal – PPA. Köparna är företag som vill säkra sin tillgång till förnybar el (genom UG) och leva upp till sina hållbarhetsmål, få ett lågt elpris över lång tid och bidra till energiomställningen (den förnybara utbyggnaden). Så här långt har köparna främst varit techjättar som Google, Apple, Amazon eller norska industriföretag som Hydro och Alcoa.

Sara Fogelström: Sverige har en bra vindresurs och energiöverenskommelsen gör så att de politiska förutsättningarna är stabila.

Hur tror ni elproduktionen ser ut 2040 i Sverige fördelat på olika kraftslag? Hur ser baskraften ut?

Sara Fogelström: Jag tror inte att vi har en baskraft med dagens definition 2040, då de olika kraftslagen kommer att variera i tid. Däremot tror jag att vindkraften kommer vara det absolut största energislaget 2040. Vattenkraften kommer att ligga kvar på dagens nivå, solkraft kommer att finnas med till en liten del och biobränslen kommer att bidra med en del till elproduktionen, men jag tror att biobränslen kommer att användas mest som drivmedel.

Tomas Hallberg: De kraftverk som har lägst rörlig kostnad brukar kallas ”baskraftverk” (base loaded units). Sådana körs så mycket som möjligt eftersom det är det mest ekonomiskt effektiva sättet att producera el. I dagens och morgondagens Sverige är sol, vind- och vattenkraft ”baskraftverk” – eftersom de har lägst rörlig kostnad. Det finns inget egenvärde i att ha kraftproduktion som alltid producerar lika mycket, utan desto viktigare med flexibla resurser som säkerställer balansen i systemet. Till år 2040 kan elproduktionen öka från dagens ca 160 TWh till ca 190 TWh och fördelas ungefär så här; 90 TWh vindkraft, 70 TWh vattenkraft, 20 TWh biokraft och 10 TWh solkraft.

Elanvändningen förväntas öka. De flesta bedömningarna för år 2045 ligger i intervallet 180-200 TWh. Hur mycket det faktiskt blir beror på hur vi lyckas med energieffektivisering, hur snabbt industri- och transportsektorerna elektrifieras och hur mycket biobränsle som kommer att användas av tunga fordon. Vi bedömer att ovanstående elproduktion kommer att räcka och att Sverige kommer att fortsätta att vara nettoexportör av el.

Se EXPERTPANELEN #2 här!