Skånes befolkning ökar och elanvändningen ökar allteftersom transportsektorn och industrin elektrifieras. Svensk vindkraft snurrar för högvarv och den planerade utbyggnaden, som främst hamnar i norr, kommer att mer än dubbla landets vindkraftsproduktionen på fyra år. Men medan moderna vindkraftverk blir allt större och effektivare, blir Skånes befintliga vindkraft allt äldre och ytorna mellan gårdarna ser knappast ut att bli större. Här svarar representanter från tre turbinleverantörer var för sig; Carl Thylén, Sales Manager, ENERCON Sweden, Pelle Bergschöld, Business Development Manager, Nordex Sverige AB samt Emil Thalin, Siting Engineer, Siemens Gamesa.

Det har varit en fantastisk teknikutveckling i vindkraften; vindkraftverk blir allt högre med större svepyta – hur stora kan de bli?

Pelle Bergschöld, Nordex: I det långa perspektivet är det där svårt att svara på, men med dagens rotordiametrar runt 170 m tror jag vi börjar nå gränsen för vad som går att transportera på land i ett stycke. Men jag tror inte att det kommer hindra utvecklingen mot ännu större rotorer speciellt länge.

Emil Thalin, Siemens Gamesa: Jag tror ingen vågar säga hur stora vindkraftverken kan bli. Vindkraftsbranschen jämför sig ofta med datorbranschen där man tidigare ställde sig frågan ”hur stora hårddiskar behöver man egentligen ha?”. Idag är det ingen inom datorbranschen som hävdar att det finns en gräns. Jag tror att det är ungefär lika även för vindkraftsbranschen. Det finns såklart fysiska begränsningar för transport och så vidare men dessa är överkomliga genom att man t.ex. transporterar verken i mindre delar och monterar ihop på site.

Carl Thylén, ENERCON: Ja, svårt att veta. Tittar man 10-15 år bakåt i tiden så hade nog ingen vågat tro att vi skulle bygga så stort som vi gör idag, men gränserna flyttas hela tiden framåt. På land tänker jag ändå att man börjar närma sig en gräns på grund av logistiska skäl. Det börjar helt enkelt bli komplicerat att ta sig fram på allmänna vägar med de dimensioner man har på exempelvis rotorblad och torndelar på de största verken av idag, utan att behöva göra alltför mycket stora ingrepp och modifieringar längs vägen. Men kanske 200-220m rotor och totalhöjder uppåt 300-350m, sen tror jag det blir svårt med större på land, i alla fall med den traditionella typen av vindkraftverk. Till havs finns ju inte samma begränsningar med vägar så där skulle man egentligen kunna tänka sig ännu större rotorer. Samtidigt blåser det mer och jämnare så man behöver ju inte upp på så höga höjder av den anledningen. Dessutom är ju det fysiska utrymmet en mindre utmaning till havs än på land, så frågan är kanske mer vad som blir mest lönsamt/effektivt – att öka antalet verk eller göra dem ännu större? Kanske både och trots allt.

Antar att ni tycker att vindkraft har en viktig funktion även i framtiden i Skåne; vilken ny teknik kan möjliggöra vindkraft i tätbefolkade områden?

Carl Thylén, ENERCON: Vi ser absolut en framtid för vindkraften i Skåne. Även om inte volymen kommer i form av stora parker, som ju av utrymmesskäl oftast inte platsar i den skånska bebyggelsen, så sker det fortfarande en mer småskalig utbyggnad i mindre projekt. Både nya men också en möjlighet till repowering av äldre parker/verk. Ny teknik är definitivt en hjälp i dessa projekt. Trailing Edge Serrations har visat sig effektivt och har blivit standard på alla våra nyare verk. Sektorstyrning blir också vanligare och något man undersöker möjligheten till i de allra flesta fall att se om det kan ge utrymme för ett extra verk eller kanske ett större verk istället.

Pelle Bergschöld, Nordex: Vi använder redan idag sektorstyrning och s.k. serrations på bladen för att minimera ljudstörningar men kanske får vi se nya maskiner med lägre bladspetshastigheter? Det skulle kunna påverka ljudnivåerna en hel del, men som alltid är det en trade-off mot energiuttag.

Emil Thalin, Siemens Gamesa: Precis som du skriver så är ljuddämpande teknik något som absolut blir viktigare och viktigare. Alla våra turbiner som vi säljer i Norden säljs med denna teknik installerad. Utöver detta kan sektorstyrning vara ett alternativ där man kan ta in diverse parametrar som t.ex. vindriktning, väder (dimmigt eller inte), vindstyrka osv. Man skulle då kunna beräkna en trolig upplevd ljudnivå och styra verken utefter det. Vad jag vet så är detta inte tillåtet i Sverige idag (enligt miljötillstånden för parkerna) och därför inget jag har sett implementerats.

Hur vanligt är egentligen s.k. sektorstyrning idag?

Pelle Bergschöld, Nordex: Det finns som mjukvarumöjlighet i allt som byggs och det utnyttjas tämligen ofta, om än i huvudsak för att skydda turbinen mot överlast snarare än mot avgivande av ljud. Men visst finns det redan idag många turbiner som sektorstyrs med hänsyn till ljud. Dock skall man komma ihåg att det kostar i utebliven energiproduktion att göra det varför man helst försöker komma runt det på annat vis, dvs egentligen tystare turbiner per se.

Det är väl mer regel än undantag att kommuner begränsar till 150 meters totalhöjd och avstånd till närboende. Är detta redan ett större problem än att hitta tillgänglig mark i Skåne? Faller inte polletten ner snart att de behöver lokal elproduktion?

Carl Thylén, ENERCON: Idag har vi ett bra utbud i produktportföljen för att fortfarande kunna matcha denna gräns. Vi är ju även aktiva på andra marknader där man kanske i första hand fortfarande bygger mest på ”lägre” höjder, med våra mått mätt, därav kommer vi säkert även fortsatt ha modeller som passar, i alla fall inom överskådlig framtid. Sen är det klart att de senaste och största verken utvecklas ju för högre tillstånd, och det kan ju kännas synd att höjden begränsas till 150m om det inte finns goda skäl för det. Kan man utnyttja vindresurserna på platsen bättre genom att komma upp i höjd så är det ju bra, framför allt i områden där det inte finns utrymme att öka antalet.

Pelle Bergschöld, Nordex: Mnjae – jag skulle vilka säga att de flesta projekt som det tas investeringsbeslut idag ligger på 200m eller högre – och jag tror att kommunerna borde ta sig en funderare på om en tip height begränsning per se är intressant. Ett vindkraftverk är stort hur man än vänder på det, och när maskinerna blir större kräver de mer plats sinsemellan – så att tillåta högre/större verk kan vara ett bra sätt att faktiskt få eller bibehålla verksamhet i kommunen men samtidigt minska antalet turbiner, detta eftersom avståndet till närboende bör hållas på rimlig nivå för att säkerställa en god boendemiljö vilket då medger färre turbiner per ytenhet. Men med det sagt så är de avståndskrav som en del kommuner infört en olycklig och irrelevant utveckling. Att fokusera på att hålla ljudtrycket på legal nivå (40 dBA på utsidan av ett boningshus) innebär att vi kan utnyttja befintliga projektområden effektivare med hjälp av modernare, tystare turbiner.

Som en bonus får man dessutom maskiner som på grund av den större rotorn har en långsammare rotation och därmed upplevs som visuellt fridfullare på ett helt annat sätt än de gamla verken.

Emil Thalin, Siemens Gamesa: Jag skulle säga att det är mer regel än undantag att miljötillstånden innehåller totalhöjder på över 200 m idag. Det är mycket sällan vi ser 150 meters totalhöjd i branschen nu för tiden.

Vilken sorts repowering ser ni som mest sannolik i Sverige och varför? (Life Time Extension, hybrid-repowering (begagnade verk importeras), gamla verk monteras ned och ersätts med nya verk)

Emil Thalin, Siemens Gamesa: Lite time extension är något som vi tittar på för flera av parkerna i Sverige. Detta är ett enkelt sätt för ägaren att eventuellt kunna få ut en ökad bedömd livslängd på sina verk vilket såklart också förbättrar ägarens investeringskalkyl.

Det kan också bli vanligare i Sverige att gamla verk monteras ned och ersätts med nya men eftersom de nya kommer att vara så extremt mycket större/högre så skulle det för ägaren ändå innebära ett helt nytt miljötillstånd, nya kranplatser, nya fundament osv. Alltså skulle det ekonomiskt nästan vara som att bygga en helt ny site.

Hybrid-repowering är ingenting som jag tror är aktuellt i Sverige.

Carl Thylén, ENERCON: Vår erfarenhet pekar nog på att det för goda siter framför allt handlar om att montera ned gamla verk och ersätta dem med nya, effektivare verk, och därigenom både höja den totala effekten och reducera antalet på samma gång. Det bygger ju naturligtvis på att det går att få förnyat tillstånd (till större verk) och att det finns kapacitet i nätet för eventuell effekthöjning – båda utmanande faktorer och inte minst i södra Sverige. Finns inte dessa förutsättningar tror jag mest på Life Time Extension där det är lönsamt, och att därigenom maximera driften inom ramarna för det ursprungliga tillståndet.

Pelle Bergschöld, Nordex: I Sverige tror jag huvudsakligen på utbyten till nya, större turbiner. Här vore det till stor hjälp om kommuner redan utan att ha fått frågan skulle kunna utreda/besluta om nya gränser i tillstånden för tip height – och kommunicera detta t.ex. med Svensk Vindenergi. Då kommer man att underlätta tillståndsprocessen och positivt på egen hand kunna bidra till att nya pengar investeras i den egna kommunen utan att störningen egentligen förändras mer än marginellt.

Se EXPERTPANELEN #3 här!