Hallå där Andreas Wickman…

Bild från Näsudden

På Näsudden på Gotland genomfördes ett stort repoweringprojekt i olika faser – vindkraften på Näsudden producerade tidigare c:a 100 och idag c:a 250 GWh. Här är vår intervju med projektledaren Andreas Wickman som gjordes 20171107 som en del i projektet Repowering – hinder och möjligheter med stöd från Nätverket för vindbruk, Energimyndigheten!

Berätta om hur det fungerade med repowering på Näsudden?

Det började med en stegvis utbyggnad där de första verken kom på plats 1989. Sedan pågick utbyggnaden där under ungefär tio år. När tio år hade förlupit så hade det byggts ungefär 80 verk i olika storlekar, olika ägarkonstellationer osv. När det gått femton år från det att de första vindkraftsverken byggts så började de som ägde de verken att fundera på om man kanske skulle byta ut sitt vindkraftverk till ett större vindkraftverk.

Då uppstod i första hand två direkta problem. Kommunen ville inte släppa fram enstaka bygglov – en sak som man var väldigt missbelåten och som man till någon mån själv var att beskylla för var att det var en så ostrukturerad och rörig uppbyggnad av de här 80 vindkraftverken eftersom man inte tagit ett samlat grepp. Det var det ena; ska man byta ut något vindkraftverk så ska det göras strukturerat och på en i förhand utpekad plan. Det andra var att grannarna till de som ville byta ut vindkraftverk protesterade för att det lätt blir att ett nytt stort vindkraftverk som hamnar bland de små innebär att det tar vinden från de små. Det var två hinder och det ledde till att man insåg att det här var nödvändigt att samarbeta kring.

Hur såg ägarförhållandet för dessa 80 vindkraftverk ut?

Det var nästan 80 olika ägare. Egentligen fler eftersom några av dessa verken var samfälligheter vilket man kan likna med kooperativ. Kanske ett par hundra delägare på två-tre små verk. Sen fanns det de som ägdes av några lantbrukare ihop. Sen ägde någon lantbrukare ensam ett verk. Någon ICA handlare, en grävmaskinist etc. – det fanns en hel uppsjö av olika ägare.

Så efter påtryckningar från kommunen så gick alla ihop?

Ja, lite förenklat. Det gjordes i fyra etapper. Att ena flera hundra delägare att samma dag riva sina vindkraftverk och investera i nya är svårt, nästan omöjligt. Om man samlar kanske 200 så är det i alla fall lite lättare. Man gjorde det i olika omgångar och försökte samla ihop vindkraftverk som var ungefär lika gamla, samma storlekar och så, så att det skulle vara någorlunda lika förutsättningar. Alla hade ett veto kan man säga i det sammanhanget – vill man inte riva så kan ingen tvinga dem till det.

De bildade ett bolag som anlitade mig som konsult för att ta fram bygglov och ordna de avtal som skulle till och nya markavtal osv. Vi hade möten där vi gick igenom hur ekonomin såg ut, vad som kunde låtas göras, hur de nya arrendeavtalen skulle utformas och så vidare. Och försöka få alla att tycka att det var bra uppgörelser och acceptera det.

Det var ett väldigt omfattande arbete att övertala ägare att det kunde vara en idé att byta ut det gamla verket mot nya.

Hur ser det ut rent geografiskt – fanns de gamla verken på samma plats där man byggde upp nya?

I samma område men inget står där det stått ett verk tidigare. De gamla fundamenten är borthackade och marken återställd.

Fick ägarna till de gamla vindkraftverken andelar i de nya?

Ja, de fick inget men erbjöds att köpa. Man hade rätt att köpa en procentuell andel som motsvarade ens tidigare verks procentuella andelen av den då samlade produktionen.

Vilka problem fanns i den processen?

Ja, dels skulle man få något betalt för det gamla verket. De var inte värda noll, utan de var värda något. Hur mycket berodde på ålder, skick, storlek och så. Det var en process. Sen dels den nya investeringen som var per energienhet så att säga där man fick slutet pris. De första tjugo verken som revs, de riktigt små, ersattes med sex 2 MW-verk. Nästa grupp var 30 vindkraftverk som ersattes med tolv 3 MW-verk. Och så vidare – så där höll vi på.

Fanns det någon som vägrade ta ner sitt gamla verk?

Nej, då hade det inte gått. Det var de som krävde mest som styrde vad som blev gjort så att säga.

Hur starka incitament fanns det ekonomiskt för dessa att gå med på det hela?

Vid den här tidpunkten, 2007-2009, så var incitamenten betydligt bättre än vad de är idag eftersom det var så mycket bättre betalt för el och certifikat. Idag hade det knappast gått. Det var inget gammalt verk som var trasigt av de som vi plockade ner – de gick allihop.

Hur kalkylerade ni på certifikaten?

Helt fel. Alla trodde de skulle vara värda 30 öre/kilowattimmen hur länge som helst. Men så blev det ju inte.

Är det många som är missnöjda med investeringen nu?

Ja, en del åtminstone. Samtidigt inser man kanske att de gamla verken inte hade hållit hur länge som helst. Men visst, det blev inte som man hade tänkt rent ekonomiskt.

Vem var markägare där man byggde upp de nya vindkraftsverken?

Det är många markägare, 30 markägare. Det fungerade mycket bättre än vad det gjorde tidigare eftersom nu är arrendeavtalen sådana att alla markägare får arrende i proportion till den yta som man tillhandahåller. Vissa markbitar har det byggts en väg på, på andra har det byggts ett eller två vindkraftverk på. Några markbitar har det inte byggts någonting på. Men man använder vindupptagningsområdet. Det fanns ganska mycket avundsjuka förut för att det blev ett verk byggt precis vid gränsen och det var bara den som hade ”pinnen” på sin mark som fick betalt och grannen fick ingenting. Allt det där är borta nu.

Drog ni fördelar genom att göra stora beställningar av nya verk?

Ja, det var en mycket stor fördel. Det gjorde det möjligt för serviceverksamheten här på Gotland. Det är svårt att sälja två-tre verk och erbjuda service – man kan inte ha ett serviceteam stationerad på en ö för att endast sköta två-tre vindkraftverk. Men när vi skulle köpa 20 st stora vindkraftverk så kunde vem som helst erbjuda service. Det var en stor fördel.

Hade denna process kunnat fungera på annat vis?

Det hade nog kunnat finnas en annan väg att gå. Här har vi gjort en lösning där själva ägandet av vindkraftverken är i ett så kallat enkelt bolag som inte är någon juridisk person utan var och en har en andel i en park. Det kan vara en udda siffra, 7,62 % eller något sånt – sen har var och en i det där enkla bolaget en förpliktelse att hyra ut sina 7,62 % stora andel till ett gemensamt ägt driftbolag. Sen är det driftbolaget som är elproducent och själv är man bara fastighetsägare. Man får hyra en gång i månaden från det resultat som driftbolaget kan prestera.

Din bakgrund var att du hade jobbat som projektör?

Ja, jag hade jobbat i det här området med dels projektering, dels försäljning för danska bolag. Så jag kände till många, för att inte säga alla, delägare, förutom i de här andelsföreningarna förstås. Jag hade en god personkännedom som jag hade mycket glädje av i det här sammanhanget.

Hur går diskussionerna kring fastlandskabeln som inte verkar bli av?

Mm, den fjärde fasen är kvar. 20 gamla verk står kvar fortfarande, medan vi har rivit 60. Men vi har inte direkt några diskussioner med Svenska Kraftnät – vi kan inte påverka dem något alls. Att de ändrade sig kring denna investeringen stoppar förmodligen projektet. Om det inte dyker upp fantastiska batterier eller något som möjliggör för att istället lagra strömmen, men det är ju inget som händer imorgon. Tror inte heller vi kommer öka konsumtionen så mycket. Annars får de gamla, 20 år gamla, vindkraftverken stå kvar och man får sköta dem. Det går ju också.

Är det bolaget som sköter dem?

Där har man gått ihop och påbörjat den tänkta förnyelsen. De gamla ägarna har sålt över alla sina gamla verk till det gemensamma bolaget så där sker driften i ett bolag som amorterar av sitt inköp med månatliga betalningar.

Finns där någon kännedom från platsen man kunde dra nytta av med de nya vindkraftverken?

Ja, mätningarna hade vi. Annars är där ofta krav på att man ska ha vindmätningsmaster och sådär innan. Det slapp vi i och med att vi hade hela produktionsstatistiken från tjugo år tillbaks. Det gjorde också det möjligt att med mycket god noggrannhet förutse den kommande produktionen. Det var till stor glädje.

I någon mån det överliggande nätet, i det här fallet ett 70 kV-nät, kan ju naturligtvis vidareutnyttjas även om man senare byggde ut ytterligare 70 Kv-nät. Det gamla 10 kV-nätet kunde inte användas. Det fick byggas nytt.

Har ni köpt in samma vindkraftverk i de olika faserna?

Samma fabrikat men inte samma modell. Det är 2 MW- och 3 MW-Vestasturbiner. De tidigaste vindkraftverken här hade en effekt på 600 kW.

Hur tätbefolkat är området och har det varit ett problem?

Ja, vid de allra flesta bostadsfastigheter ska vi hålla 40 decibel. Sen har vi lyckats få några där vi kan göra avsteg där vi har över 40 decibel. Det finns hus i närheten.

Har ni fått några överklaganden?

Nej, inte ett enda. Av det skälet att vi sett till att nästan alla har ekonomisk glädje av vindkraften – inte bara markägaren utan även husägaren får ersättning ett par gånger om året. Vi var tydliga från början att det finns fyra procent av bruttointäkten att dela ut – det är det projektet har råd med. Mer kan man inte ta för då går det inte att finansiera projektet. Av de fyra procenten så var frågan hur mycket ska gå till markägare och hur mycket till husägare. I den sydligaste delen där det finns många hus som blev drabbade fick husägarna dela på hälften och markägarna hälften. Det förstod markägarna att hade man inte gjort såhär så skulle det bli överklaganden och då hade vi inte kommit någonvart.

Tror du att det finns liknande områden i Sverige där du hade kunnat gå in och köra ett liknande projekt?

Inte jag, det här tog på krafterna. Höll på i nästan tio år, jag orkar inte.. Men jag tror att det dessutom är en förutsättning när man har att göra med såhär många olika ägare, många människor, att man dels är i närheten fysiskt, geografiskt och dels har god kännedom om förhållanden på olika sätt. Men absolut, någon annan skulle säkert klara av det. Där är väl inte så många platser i Sverige där man byggt stora grupper av vindkraftverk. Ska man kunna göra någon repowering som har någon dignitet så ska det vara stora områden. Att framförallt byta ut exempelvis tre äldre vindkraftverk mot ett stort kan göras – alltså i mindre skala.

Hur tror du att repowering kommer att ske allteftersom behovet kommer att ske?

Nu ägs de stora grupperna av vindkraftverk oftast av en gemensam stor ägare. Det är ganska ovanligt som vi hade det här med väldigt många delägare. Det kan underlätta att det är en som får ta beslut om en sådan investering och förändring. Det andra är att mycket av de vindkraftsverk som har byggts nu under de senaste tio har en storlek som inte nödvändigtvis kommer att behövas göras så väldigt mycket större. Flera av tillverkarna jobbar på att hitta smartare styrsystem och andra konstruktioner på vingar, som är mer följsamma och flexibla och därmed få ner de strukturella krafterna, lasterna så att man på ett befintligt torn och fundament kan få på ett vindkraftverk med framförallt lite större rotordiameter. Då kan man behålla mycket större del av konstruktionerna – här på Näsudden kunde vi inte använda något av de gamla fundamenten tyvärr.

Hur såg möjligheterna och utmaningarna ut vad gäller att montera ned de gamla och sälja vidare?

Det visade sig att det blev svårare och svårare ju större vindkraftverken blev. De små gick lätt, sen blev det trögare och trögare med ökad storlek. Alla blev sålda men mot slutet fick vi minska priserna rejält. Verken exporterades hela till länder som Estland, Holland, Finland, Norge. Något till Spanien faktiskt. Inget till Irland och Italien då.

Hur såg samarbetet med kommunen Gotland ut?

Vi hade ett nära samarbete och bra dialog. Kommunen var i färd med att upprätta sin översiktsplan då och den blev i viss mån anpassad till det som vi då hade börjat skissa på. Så det var en god överenstämmelse när man kom till tillståndsprocessen. Där fanns ett tillräckligt bra samarbete med Länsstyrelsen Gotland också.

Har örnfrågan varit ett problem?

Som tur var hann vi precis innan. Det var en fråga och vi löste den med att ornitologiska expertis fick ett femårigt uppdrag av ägarna att studera fågelförekomst, både innan, under tiden och efter ombyggnationen skedde. Då kunde de också jämföra hur det var med många små verk eller färre men större

Blev tillståndsprocessen enklare eftersom kommunen och Länsstyrelsen hade förståelsen för det hela?

Jo, det var en väldigt stor fördel för oss. Och det fanns en Översiktsplan som var under antagande när denna processen pågick. Man kunde få det att sammanfalla och Länsstyrelsen kunde då också släppa lite på sådana saker som strandskydd till förmån för att få en linjär uppbyggnad – att få en park som såg ordningsam och städad ut.

Ligger arbetet nere nu pga av att Svenska Kraftnät ändrade sina planer för en förstärkt fastlandskabel?

Ja. Det är ett mycket märkligt beslut – att man kan planera så länge med fastlagd tidplan och annat som i sin tur har styrt hur många andra har agerat. Och sen, utan förvarning, läggs projektet bara ner. Jag tycker att det är väldigt oansvarigt – jag är förvånad att en statlig myndighet kan agera på det sättet. Man skulle ju faktiskt kunna tänka sig att stämningar borde vara aktuellt med tanke på att där är många miljoner som lagts på projektering som baserades på det här löftet.

Politikerna lyssnar, framförallt lokalt har vi ett enormt starkt stöd över hela den politiska linjen. Det blev ännu starkare när det lokala energibolaget, Gotlands Energi, gick ut med att de inte ens kan tillåta solpaneler, även om de var för sig inte ger så mycket. Tillsammans bygger de långsamt men säkert megawatt och ju fler megawatt desto större belastning på den nu redan gamla och slitna kabeln. Då riskerar man totalavbrott. Det blev mycket liv när man förbjöd solpaneler.

Sammanfattningsvis, vilka har varit de största hindren under resans gång?

Det har nog ändå varit att ena alla dessa olika personer att agera samstämt.

Det har varit ett framgångsrikt och omtyckt projekt trots att elcertifikaten störtdykt?

Ja, det har det ju. Markägare, allmänhet och vindkraftägare är nöjda. Sen priskollapsen på elcertifikat har naturligtvis gjort det väldigt besvärligt för dem med stor belåning.

Ser du på något vis hur samhället kan främja repowering?

Möjligen att man kunde acceptera exempelvis 42 decibel med motivet att den förnybara energiproduktionen blir femfaldigt så stor om man kan byta till ett större verk. Men det där är väldigt känsligt.

Läs fler

intressanta

nyheter

Lundåkra repowering

Skånes första fullskaliga repowering-projekt kan ske i Landskrona

Bild från seminarium under årsmöte 2025

Material från höstens seminarier