I slutet av februari i år konstaterade Energimyndigheten att på lång sikt kan havsbaserad vindkraft spela en viktig roll i det svenska elsystemet men ett särskilt stöd, utöver elcertifikatsystemet, inte är motiverat före år 2030 i en rapport och samhällsekonomisk analys. Här är en intervju med Stefan Karlsson, ordförande i Havsvindforum, om hans tankar kring rapporten!
Vad har du för tankar kring Energimyndighetens rapport Havsbaserad vindkraft?
Det känns mycket stimulerande att Energimyndigheten identifierar betydelsen av havsbaserad vindkraft på längre sikt. Däremot riskerar vi att förlora möjligheter till näringslivsutveckling, industriforskning och arbetstillfällen i Sverige om vi, som EM föreslår, ”lägger utvecklingen i malpåse” 10-15 år framåt.
Energimyndighetens scenario bygger på att ett större antal kärnreaktorer finns kvar efter 2020 och att dessa levererar effektivt även på längre sikt, dessutom att vi även på lång sikt har begränsade utlandsförbindelser med en betydande ”inlåsningseffekt” för svensk elgenerering, samt förväntingen att marknaden snabbt kan tillföras stora volymer havsbaserad vindkraft så snart ett behov identifierats.
Är man för försiktig när man räknar på synergieffekter och möjligheter för svensk industri & näringsliv?
Absolut, jag upplever att man helt bortsett från de sekundära effekterna för berörda regioner en utbyggnad av havsbaserad vindkraft skapar för näringsliv och arbetstillfällen. Dessutom bortser EM från de dynamiska effekter i form av investeringar regionalt och nationellt från internationella aktörer i branschen som vi sett goda exempel på i samband med Crown Estates satsning på havsbaserad vindkraft i Storbritannien, och nu senast även i Frankrike som en följd av att deras utbyggnad av vindkraft till havs nu kommer igång på allvar.
Är det ett auktionsbaserat system för havsbaserad vindkraft som Energimyndigheten vill ha efter 2030 tror du?
Energimyndigheten talar om en harmonisering av internationella regelverk i vår närregion. Det faktum att såväl Danmark som Nederländerna redan använder sig av ett auktionsbaserat system med stor framgång avseende kostnadsutvecklingen, att Tyskland fattat ett beslut att gå över till en auktionsbaserad modell för havsbaserad vindkraft, samt att flertalet av våra övriga grannnländer såsom Finland, Estland och Litauen aviserat att ett auktionsbaserat system är den planerade modellen för utbyggnad till havs, så förefaller det mycket sannolikt att även Sverige anpassar sig till den modell för utbyggnad av havsbaserad vindkraft vi nu ser i praktiskt taget samtliga grannländer.
Vilka risker ser du med med att vänta bygga ut vindkraftsparker på svenskt vatten?
De etableringar och investeringar inom ”Baltic Sea region” som större spelare i vindkraftsbranschen skall genomföra, kommer att förläggas till någon av de marknader som skapar volymer tidigt, dock inte i Sverige om vi avvaktar till efter 2030.
De svenska projekt som utvecklats hitintills och som nu har alla tillstånd kommer inte att byggas då dessa tillstånd löper ut om några år och berörda företag sannolikt avvecklar sin verksamhet i Sverige under denna ”väntetid” med påföljd att kompetens försvinner från Sverige, och redan gjorda investeringar blir värdelösa.
Dessutom kommer mycket av näringslivsutveckling och arbetstillfällen att under tiden etableras i de grannländer som nu bygger ut havsbaserad vindkraft i närområdet, vilket sannolikt innebär att när Sverige slutligen börjar bygga ut havsbaserad vindkraft i större volymer kommer såväl etablerade företag som erfaren arbetskraft från våra grannländer att nyttjas i betydligt högre omfattning än om dessa resurser och denna kompetens samtidigt utvecklats i Sverige baserat på en hemmamarknad.
Energimyndighetens rapport kan ni läsa här! Stefan Karlsson är en av talarna under seminariet 19 april; Vindkraften – möjligheter och utmaningar för Skånes kommuner. Se här!