I slutet av oktober hade jag förmånen att delta på Nordic Offshore Wind Conference i Esbjerg, Danmark. Konferensen, arrangerad av Syddansk Universitet, samlade deltagare från hela Norden och belyste utmaningar och möjligheter med havsbaserad vindkraft i Sverige, Danmark och Norge. Det var en inspirerande samling av akademi, projektörer, representanter från hamnar och energibolag med flera, där möjligheter och utmaningar kring havsbaserad vindkraft stod på agendan.
En av de intressanta föredrag som presenterades var av Energinet, Danmarks motsvarighet till Svenska Kraftnät, och deras studie om energiöar eller energinoder. Studien analyserar den socioekonomiskt optimala uppbyggnaden av det europeiska on- och offshore el- och vätgassystemet. Genom att kombinera elnät och vätgasinfrastruktur i så kallade ”hubs-and-spokes-modeller” minskas systemkostnaderna, till exempel minskas behovet av anslutningskablar till land med 24 %. Men det var inte bara samtalen och föredragen som inspirerade – det var också platsen vi befann oss på. Konferensen erbjöd deltagarna en chans att besöka Esbjergs hamn som är en av Danmarks flera vindkraftshamnar. Besöket i hamnen blev en ögonöppnare. Här finns lager och baser för företag som Vestas och Siemens Gamesa, där komponenter som torn, maskinhus och vingar skeppas vidare för att bygga framtidens energilösningar både till havs och på land. Men hamnen har inte bara specialiserats för vindkraft utan är även en Natohamn. Infrastrukturen i hamnen, som anpassats för militärt bruk, möjliggör även smidigare logistikhantering av t.ex. vindkraftskomponenter till hamnen.
Vårt grannland Danmark lyckas alltså framgångsrikt integrera infrastruktur för både militära och civila ändamål. Samtidigt som konferensen pågick meddelade svenska Försvaret att havsbaserad vindkraftverk kan påverka svenska försvarsintressen negativt. Några dagar efter besöket kom svenska regeringen med beskedet att man avslår tretton ansökningar om havsbaserad vindkraft i Östersjön. På så vis ”stänger” regeringen åtta områden i Östersjön för vindkraft, åtminstone enligt nuvarande tillståndsförfarande. Detta besked var jag dock ännu ovetandes om under besöket i Esbjerg. Men ändå infann sig en påtaglig insikt om att Sverige halkar efter våra nordiska grannar. Och det var på grund av osäkerheten i vad som faktiskt kan bli förverkligat av de svenska planerna. Norge och Danmarks utbyggnadsplaner stannar inte på skissbordet utan verkar faktiskt byggas.
I Skåne präglas debatten kring havsbaserad vindkraft i hög grad av de nationella samtalen – samtal som ofta präglas av tvekan och en känsla av att det är en lösning för framtiden, inte för nuet. Trots att vi stått inför akuta energikriser och att Skåne har haft landets högsta elpriser, verkar ”poletten inte ha ramlat ner”. Istället för att se havsbaserad vindkraft som en möjlighet till omedelbar förbättring av vår energisituation, fastnar vi i samma tveksamma tonläge som resten av Sverige. För oss som bor i Öresundsregionen, som är vana vid att se hur gränser suddas ut och samarbeten möjliggörs, känns det smärtsamt att bevittna hur vi låser oss vid en debatt som inte driver oss framåt.
Därför var det nästan en lättnad – eller snarare en påminnelse – att besöka Danmark och se hur de redan bygger framtiden. I Esbjergs hamn blev det tydligt hur havsbaserad vindkraft är en del av den danska verkligheten, inte bara en vision. Det var också inspirerande att höra representanter från andra danska hamnar, samt svenska och norska hamnkollegor, öppet resonera om möjligheter och utmaningar. Det fanns en vilja till samarbete och en gemensam tro på att förverkliga den fossilfria energiomställningen. Men det förstärkte också känslan av att Skåne halkar efter – inte för att vi saknar potential, utan för att vi är så starkt präglade av den nationella debatt som fortfarande tycks se havsbaserad vindkraft som science fiction. Men det finns hopp om att Sverige kan ändra kurs. Den pågående utredningen ”En ordnad prövning av havsbaserad vindkraft” kan ge möjlighet att skapa ett tydligare och mer effektivt system för tillståndsgivning. Om utredningen leder till ett anvisningssystem skulle det kunna förenkla processen och ge bättre förutsättningar för projekt att realiseras.
Danmark visar att framtidens elproduktion redan är här. Det är dags för Sverige att också våga realisera den.
