INTERVJU. Tove Andersson, advokat och delägare på Setterwalls Advokatbyrå med särskild expertis inom miljö- och energirätt. Hon har mångårig erfarenhet av vindkraftsprövningar och svarar här på frågor om tillståndsprocessen och nya regler. Vad hade du önskat för förändringar i tillståndsprocessen? Är det för riskabelt och dyrt för många att gå in och söka tillstånd idag? Det har blivit allt hårdare krav? Vad får nuvarande regler för effekter för vindkraftsutbyggnaden i landet? Vad innebär de nya reglerna för miljöbedömningar som trädde i kraft vid årsskiftet kortfattat? Tror du syftet att effektivisera förfarandet och öka kvalitén på beslutsunderlaget och bedömningarna uppfylls?
Se Tove Anderssons svar här:
Vad hade du önskat för förändringar i tillståndsprocessen?
När det gäller vindkraftsprövningar hade jag önskat tre saker:
1) Att tillstånden görs tidsobegränsade. De frågor vi nu ser om re-powering och möjligheterna att uppföra allt högre verk hade haft helt andra svar om det gick att arbeta ”inom” befintliga tillstånd. Sedan finns det givetvis begränsningar i vad som kan ändras inom ramen för ett befintligt tillstånd och vad som möter kriterierna för t.ex. ändringstillstånd. Så länge tillstånden är tidsbegränsade är det dock svårt att nyttja de möjligheter som finns för ändringar fullt ut. Detta kräver inte någon lagändring utan är en ren praxisfråga.
2) Att vi får en återgång till frågan om helheten om vad som är lämplig markanvändning. Vindkraft ska byggas på de bästa vindlägena och detta utan att medföra någon oacceptabel påverkan på motstående intressen. Även här finns redan de lagregler som behövs, inte minst resurshushållningsbestämmelserna i 3 kap. miljöbalken. Prövningen tenderar dock i för många fall att komma bort från kärnfrågan om just vad som är lämplig markanvändning.
3) Att vi kommer bort från den tendens till ”realtidsfokus” som många prövningar tenderar att få. Det hinner hända mycket i omgivningen under en process som pågår under flera år samtidigt som det finns en gräns för hur mycket tillägg till en MKB som av formella skäl får göras när processen väl påbörjats. Denna problematik sätter ytterst fingret på frågan om nuvarande prövningsform är den bästa.
Är det för riskabelt och dyrt för många att gå in och söka tillstånd idag? Det har blivit allt hårdare krav? Vad får nuvarande regler för effekter för vindkraftsutbyggnaden i landet?
Den springande punkten när det gäller tillståndsprövning för vindkraft just nu är att praxis utvecklas i väldigt hög takt hos domstolarna. Det har blivit allt mer oförutsägbart vad som krävs för att visa att en verksamhet är tillåtlig och därmed ska få tillstånd. Detta gäller framför allt påverkansfrågor avseende bl.a. fåglar men även rena processuella frågor. Detta är varken bra för vindkraftsprojektörer, myndigheter eller närboende. När det gäller vindkraftutbyggnaden har osäkerheten i tillämpningen av reglerna främst den effekten att det riskerar att bromsa intresset för projektering och nybyggnad.
Vad innebär de nya reglerna för miljöbedömningar som trädde i kraft vid årsskiftet kortfattat?
För tillståndsprövningar är den främsta innebörden att vi har fått två olika samrådsförfaranden, undersökningssamråd och avgränsningssamråd samt att det för mindre projekt finns vad som kallas ”liten MKB”. Därutöver finns bl.a. vissa nya definitioner och i de nya reglerna beskrivs hela processen till skillnad mot tidigare då det närmast var dokumentet MKB som låg i fokus.
Tror du syftet att effektivisera förfarandet och öka kvalitén på beslutsunderlaget och bedömningarna uppfylls?
Det är tveksamt om det i sak för större tillståndsärenden där verksamheten antas medföra betydande miljöpåverkan i praktiken kommer att bli så stora skillnader mot tidigare. Effektivitetsvinsterna finns främst att hämta för de mindre projekt som kvalar in för en sk. ”liten MKB”. Där kan förfarandet definitivt förväntas bli effektivare.
Tove Andersson medverkar i paneldebatt om tillståndsfrågor under Tillståndsdialogen på VIND 2018, se här!
