Sänkt produktion trots elbrist –  hur subventionen påverkar småskalig vindkraft

Varför är de slopade nätavgifterna för småskalig vindkraftsproduktion problematiska?

Ellagens bestämmelse här är problematisk när det gäller vindkraft särskilt i prisområde 03 och 04 [södra Sverige] där många vindkraftverk ligger i intervallet 1,5–2,5MW. I det intervallet sparar kraftverksägaren kanske några kronor på att skruva ner effekten till 1,5MW för att ta del av subventionen. Det handlar om relativt små belopp eftersom bortfallet av inmatningstariffen ställs mot produktionsintäkterna (reduceras genom nedskruvningen). Bortfallet av elproduktion blir dessvärre påtagligt, liksom bortfallet av pengar till nätunderhåll.

Varför finns den här subventionen kvar idag?

Den är lite av en doldis och har inte hamnat i fokus. Kanske har man velat skydda de mindre aktörerna.

Borde småskaliga vindkraftsägare som idag skruvar ner sin produktion för att slippa nätavgifterna, istället skruva upp den?

Med dagens elpriser tror jag det är klokt att skruva upp igen. Det är visserligen svårt att beräkna om den ökade produktionen räcker för att betala nätavgiften, men förmodligen är det så i de bättre vindlägena. Jag är delägare i ett vindkraftverk i södra Skåne och vi har i dagarna beslutat att skruva upp till full effekt eftersom elpriserna stigit. Vindkraftägarna kan inte klandras, de har ansvar för att deras verksamhet fungerar på bästa sätt med god ekonomi.

Vad anser du borde göras åt subventionen?

Om samhällsnyttan

Det är en närmast fossil subvention som hade sitt berättigande vid tiden före avregleringen av elhandel på 90-talet. I dag är de främsta effekterna att nätbolagens intäkter minskas och att elproduktionen (särskilt i södra Sverige) minskas. Dubbelt negativt för samhällsnyttan med andra ord.

Subventioner behövdes förr

Det finns många vindkraftverk under 1,5MW som skulle drabbas med en extra kostnad om subventionen togs bort. Samtidigt ska vi veta att vindkraftverk som etablerats tidigt, före elcertifikaten, har subventionerats kraftigt. Man fick först upp till 35% av hela grundinvesteringen. Sedan, under drift, 9-öre per kWh samt miljöbonus om upp till 16 öre per kWh. Investeringsbidraget och 9-öringen försvann 2003 när elcertifikaten introducerades, och miljöbonusen fasades samtidigt ut över några år. Den intensiteten på subventioner kan se stötande ut i dag, men det behövdes verkligen då för att smörja en bra start på vindkraften. De senaste tio åren har den här subventionen helt saknat betydelse som stimulans för fortsatt utbyggnad av vindkraft.

Möjliga åtgärder

Jag kan tycka att väderberoende energiproduktion som får så mycket kritik på grund av stegrade nätkostnader kan tåla och borde acceptera en avgift till just nätet. Samhället behöver leta i alla hörn efter både elproduktion och pengar till nätutveckling – därför bör den här subventionen tas bort. Om man vill göra ett försiktigt första steg kunde det vara att sänka gränsen från 1,5 till 1,0 eller 0,5MW. Man kunde också ta bort den märkliga bestämmelsen att det ska gälla enskilda vindkraftverk, även om de står i grupp och ansluter tiofaldiga effekten vid samma punkt. 

En annan metod vore att i lag förbjuda nätägarna att ansluta små produktionsanläggningar på effektnivåer under den tekniskt avsedda – det hade rimmat väl med vad som utlovats under tillståndsprocesser där miljönyttan av produktionen är ett starkt argument. Men förbud introducerar kontrollbehov och sådana är alltid resurskrävande och krångliga. Det enklaste är att ta bort subventionen så att produktionen alltid är optimal och så att inmatningstariffen bidrar till nätunderhåll och nätutveckling. Det går men kräver vilja och beslutskraft.

_____________

För en bra sammanställning av hur subventionen leder till nedskruvad effekt så kan man läsa sammanfattningen i Energimarknadsinspektionens rapport: Översyn av regelverket för nätavgifter för mindre produktionsanläggningar (2021).

Intervju av Alice Petersson, 15 mars 2022