Kapacitetsbrist, SE4 och lokal vindkraft

15 april arrangerade Skånes vindkraftsakademi ett populärt webbinarium. Här kan ni se i efterhand; https://vimeo.com/408287781

Intro av moderator Marcus Larsson, Energikontoret Skåne 0:00:10 – Kruno Kuljis, Modity Energy Trading 0:13:20 – Johanna Barr, Power Circle 0:54:00 – Richard Ogiewa, ENERCON 1:33:00 – avslutande paneldiskussion 2:08:49

Vill ni ha Richard Ogiewas (ENERCON) presentation så går det bra att maila honom på richard.ogiewa@enercon.de

Elektrifiering och ökad befolkning ställer krav på en föråldrad nätinfrastruktur. Stamnätet behöver moderniseras och rustas upp och Svenska Kraftnät har tidigarelagt investeringar. Samtidigt har vi ett stort underskott i elproduktion i Prisområde 4. Mer lokal elproduktion kan avhjälpa situationen med kapacitetsbrist och vindkraften har stor potential.

Men vad innebär det egentligen för elkonsumenter med produktionsunderskottet nu och hur ser det framöver? Riskerar Skåne att bli en flaskhals när det gäller elexport/import? Vad innebär det med ökad intermittent elproduktion? Dagens marknader för stödtjänster för att i högre grad stabilisera elsystemet är under utveckling – hur nyttjar vi denna potential?

EXPERTPANELEN #6

I Expertpanelen #6 har vi frågor om SE 4, produktionsunderskott, kapacitetsbrist i stamnätet och framtida visioner – tre svarar från sina respektive perspektiv: Håkan Wallin, VD BayWa r.e. Scandinavia, Kruno Kuljis, Chef Fysisk handel, Modity Energy Trading AB samt Martin Ranlöf, Nätutveckling, Områdesansvarig Syd, Svenska Kraftnät.

Hur ser ni på elproduktionsunderskottet i SE 3 SE 4, är det ett problem och hur tror ni att det ser ut framåt?

Håkan Wallin, BayWa r.e.: Ett produktionsunderskott i SE3 och SE4 har en positiv effekt på elpriserna för producenterna vilket i sin tur gör energiproduktionsanläggningar i denna geografi mer attraktiva som investeringsobjekt. På sikt kommer en utbyggnad av sol- och vindbruket i SE3 och SE4 medföra positiva samhällseffekter då elpriset i genomsnitt troligen kommer att bli lägre om än mer volatilt. Detta förutsätter givetvis att produktionstillskottet och överföringskapacitet från andra länder och/eller elprisområden är större än konsumtionstillskottet.  

Martin Ranlöf, Svenska Kraftnät: Vi bedömer i alla fall att effekttillräckligheten kan bli en utmaning framöver.

Vårt uppdrag är att göra löpande analyser av frågan och vi sammanställer på uppdrag av Regeringen varje år en Kraftbalansrapport som redovisar läget för den kommande 5-årsperioden och några långsiktiga scenarier. I vårt referensscenario för år 2030 ser vi för närvarande en negativ kraftbalans på drygt -5000 MW på nationell basis. Det är inte samma sak som att elen inte kommer att räcka till om det blir riktigt kalla temperaturer, men analysen indikerar dock att Sverige blir starkt beroende av att det finns el att importera i dessa situationer.  Vilket kanske inte är självklart att det finns. En central fråga i debatten kring effekttillräckligheten är huruvida Sverige bör sätta ett kvantitativt mål för leveranssäkerhet, t.ex. uttryckt i maximalt antal timmar per år med effektbrist. Något sådant mål finns inte idag, utan det är den avreglerade elmarknaden som ska hantera de här aspekterna av elförsörjningen.

Vad gäller SE3/SE4 så bör man kanske också ta med totalförsvars- och eleberedskapsperspektivet. Det kan på ett överordnat plan finnas anledning att se över hur beroende av elöverföring utifrån dessa områden kan tillåtas att bli. D.v.s. vi välkomnar regionala dialoger möjligheten att tillgodose en miniminivå av elförbrukningen via lokal produktion och/eller energilager.

För detaljer i ämnet vill jag här hänvisa till Systemutvecklingsplanen avsnitt 3.2.1.

Kruno Kuljis, Modity: Kraftproduktionen i Norden kommer att öka kraftigt de kommande åren och årtionden. Från dagens produktion på ungefär 400 TWh tror vi produktionen under år 2040 når ca 500 TWh. Vi befinner oss i en omställning där framför allt vindkraft men även sol- och biokraft kommer att ersätta fossilkraft och kärnkraft. Den variabla kraftproduktion blir dominerande, vilket leder till stora svängningar i den kortsiktiga effektbalansen.

Vindkraften växer starkast i Sverige och Finland, dels för att möta den ökade förbrukningen och dels för att vi ser tecken på stor beredskap och möjlighet att bygga. I Norge pågår en debatt om miljö- och naturvärden som i dagsläget bromsar vindkraftsutbyggnaden där.

I vindkraften ser vi en ökning med hela 135 TWh. Solkraft växer från nästan noll till knappt 20 TWh. Inom värmekraft och kraftvärme ser vi en viss minskning och en utfasning av fossilt till förmån för biobränsle. I Sverige förväntas kärnkraften minska från dagens dryga 60 TWh till ca 15 TWh, medan vi i Finland först ser en ökning p g a Olkiluoto 3 men sedan minskning då Lovisa förväntas läggas ner före 2030. Vår tro är att Olkiluoto 3 är det sista kärnkraftverket som byggs i Norden. Ny kärnkraft väntas helt enkelt bli för dyr för att vara ett alternativ. Det växande kraftöverskottet i Norden kräver avsättningsmöjligheter i form av ökad överföringskapacitet såväl inom de nordiska länderna som mellan Norden och kontinenten/Storbritannien. Men även nätet i Tyskland behöver förstärkas. Annars finns ingen möjlighet att kunna transportera kraften till södra Tyskland där den stora förbrukningen finns.

Överföringskapaciteten mellan Norden och kontinenten/Storbritannien kommer att öka från dagens kapacitet på knappt 7000 MW till ca 13000 MW i mitten av 2020-talet. I september 2019 togs Cobra (700 MW) mellan Jylland och Nederländerna i drift. Projekten som har närmast i tur till driftstart är: Kriegers Flak (DK2-DE) under december-19, Nord-Link (NO2-DE) under 2021, förstärkning av DK1-DE (steg 1) under 2021, North Sea Link (NO2-UK) under 2021 och Viking Link (DK1-UK) under 2023. Därefter finns i dagsläget ytterligare planer för cirka 3500 MW förstärkning fram till år 2040.

Vi tror att nätförstärkningarna inom länderna kommer att bli försenade. Komplexitet samt medborgarprotester (Tyskland) mot nya ledningar kommer göra att arbetet fortsätter gå mycket långsamt. Mycket talar för att de nya kablarna till kontinenten inte kommer att kunna utnyttjas till hög grad förrän tidigast år 2028, när tyska interna flaskhalsar väntas vara bortbyggda. North Sea Link (NO2-UK) är den överföringskabel som får störst påverkan direkt från start.

Modity ser en uppenbar risk för låga priser en lång tid framöver i norra Sverige och norra Norge, eftersom det är där den största vindkraftsutbyggnaden sker. Prisrisken kvarstår till nätet har hunnit stärkas tillräckligt mellan prisområdena då SE3-4  kommer vara underskottsområden under överskådlig framtid.

Vad innebär ökad intermittent elproduktion från vind och sol ur ert perspektiv?

Kruno Kuljis, Modity: Många faktorer påverkar elpriserna de kommande åren. Ökad integrering med kontinenten gör dess påverkan på Norden större. Hydrologin spelar mindre roll då överskott/underskott kan regleras lättare med större import-/exportmöjligheter. Mer variabel produktion kommer leda till större kortsiktig prisvariation. Vindkraften utjämnar säsongsskillnaden mellan vinter och sommar, medan solkraften förstärker den. Solkraften minskar å andra sidan prisskillnaden mellan natt och dag.

De två viktigaste komponenterna för att avgöra det långsiktiga elpriset i Norden är elpriset på kontinenten samt den långsiktiga kostnaden för att bygga vindkraft i Norden. Sedan avgör hastigheten i utbyggnaden på vindkraft och överföringsmöjligheter till och från kontinenten var Norden hamnar i relation till dessa nivåer.

Den långsiktiga kostnaden för att bygga vindkraft på land i Norden har fallit kraftigt de senaste åren. År 2010 låg marginalkostnaden runt 70 EUR/MWh medan den nu ligger under 30 EUR/MWh på de bästa platserna. Teknikutveckling, större parker och låga räntor har lett till kraftig prispress. Modity tror på fortsatt teknikutveckling med ännu större turbiner och fortsatt låga räntor vilket kommer ge ytterligare lägre kostnader. Vår bästa tro i dagsläget är att kostnaderna faller till knappt 25 EUR/MWh för att därefter stabiliseras.

”Kannibaliseringseffekten” innebär att ju högre andel vindkraft som finns i systemet, desto större blir profilkostnaden. I dagsläget får en vindkraftsproducent ut ungefär 94 procent av årsgenomsnittspriset, “basepriset”. Denna procentsats, “capture rate”, kommer falla betydligt i framtiden. Elpriset kommer helt enkelt påverkas mer av vinden och vara betydligt högre när det inte blåser än när det blåser.  Vi tror att andelen som vindkraftsproducenten får ut kommer falla mot 75 procent i slutet av 2030-talet för att därefter flacka ut. När skillnaden mellan höga och låga timpriser blir stor, kommer det ge incitament till flexibilitet från både lagring – t ex batterier, pumpkraftverk, power-to-gas och flexibel fjärrvärmestyrning med värmelager – och förbrukning – t ex laddning av elbilar, efterfrågeflexibilitet hos hushåll och industrier. Storskalig produktion och användning av förnybar vätgas för stålindustrin kan exempelvis ge en buffrande effekt i systemet. Utvecklingen av lagringsformer och förbrukarflexibilitet kommer vara avgörande för hur stor del av kraftsystemet som kan utgöras av förnybar produktion med begränsad reglerbarhet i framtiden.

LRMC (Long-Run Marginal Cost) Vind är vår tro för hur kostnaden att bygga ny landbaserad vindkraft i Norden kommer utvecklas. LRMC Vind Base är vilket genomsnittspris på ett kalenderår som behövs för att en vindkraftsproducent ska få LRMC Vind avräknat. M.a.o. är skillnaden mellan LRMC Vind Base och LRMC Vind vår förväntade profilkostnad för vindkraften. Att denna ökar beror på kannibaliseringseffekten.

Den kraftiga förstärkningen av den nordiska kraftbalansen, d v s utbyggnaden av vindkraften, leder till överskott och fallande priser de kommande åren. Vi tror priset når sin lägsta nivå 2021, innan den första riktiga ”ventilen” är klar – den norska kabeln mot UK, North Sea Link. Vi räknar med att den exporterar nästan 10 TWh ur det nordiska systemet. Detta får priset att studsa tillbaka lite. Sedan tror vi det dröjer ända till 2028, innan Tysklands elnät är klart att ta emot några större mängder. Då räknar vi med ett ganska stort prishopp. Vi tror även på en viss uppgång under andra halvan av 2030-talet, då kärnkraftsavvecklingen tar fart igen.

Modity tror alltså att elpriset de närmsta decennierna i grunden kommer att styras av den långsiktiga kostnaden för att bygga landbaserad vindkraft med hänsyn tagen till kannibaliseringseffekten. Utan tekniska framsteg i form av energilagring och förbrukarflexibilitet skulle kannibaliseringseffekten bli ännu större och därmed priset högre och potentiell vindkraftsutbyggnad betydligt lägre.

Håkan Wallin, BayWa r.e.: Kortsiktigt är konsekvenserna små. På längre sikt kommer det emellertid att innebära större prisvariationer på elmarknaden och fler tillfällen med potentiellt negativa energipriser. Det innebär ett extra lager av komplexitet vilket kan försvåra realisationen av vissa projekt. Samtidigt innebär den intermittenta elproduktionen nya affärsmöjligheter i form av t.ex. olika former av energilagring och ”Smart Grids”.

Martin Ranlöf, Svenska Kraftnät: Behov av nya verktyg och ökade kostnader för att klara balansering och frekvensereglering. Se avsnitt 6 i Systemutvecklingsplanen.

Ytterligare förbindelser till andra länder är på gång (Hansa Power Bridge), import/export ökar – har Skåne blivit lite av en flaskhals i nätinfrastrukturen? Utmaningar och/eller möjligheter?

Martin Ranlöf, Svenska Kraftnät: Ja, via har interna flaskhalser i transmissionsnätet i sydvästra Skåne som i viss utsträckning begränsar såväl våra möjligheter att tilldela mer lokal uttagskapacitet som elhandeln med utlandet. Dessa åtgärdas dock genom förnyelser/kapacitetsuppgraderingar första halvan av 2020-talet (se avsnitt 8.3.7 i Systemutvecklingsplanen). Så framtiden ser nog, förutsatt så att vi får tillstånd från Ei att genomföra dessa förnyelser, ljus ut vad gäller intern överföringskapacitet.

Hansa Power bridge knyter ihop det nordiska elsystemet med Tyskland och vi tror att det kommer att blir en nyttig tvåvägsförbindelse med både import/export beroende på aktuellt elpris.

Håkan Wallin, BayWa r.e.: Skåne är en region i utveckling och har därmed ett behov av ytterligare produktionstillförsel där vindbruket är den billigaste och snabbaste växande tekniken för att uppnå detta. Hela elmarknaden är under omvandling där den förnybara produktionen är på stark frammarsch inte bara i Norden utan i hela Europa och även globalt. Då vi huvudsakligen talar om intermittent elproduktion har även behovet av elöverföring mellan länder och regioner ökat. Detta är i huvudsak en utmaning för elnätsbolaget att lösa men det måste göras i dialog med elproducenterna. Skåne är ett av flera flaskhalsområden. Överföringskapaciteten både inom och från regionen måste förstärkas och byggas ut för att få bort flaskhalsproblematiken.

Kruno Kuljis, Modity: I mars 2017 fattades beslutet att verkställa planerna på förbindelse. Samrådet inleds i januari 2018. Byggstarten är planerad till 2023/2024 och det är planerat att ha Hansa PowerBridge i drift 2026.

Hansa Power Bridge förväntas med stor säkerhet ha en begränsad påverkan på det genomsnittliga svenska elpriset. Den senaste marknadsanalysen som Svenska kraftnät har gjort visar att priset i Sverige ökar med ungefär 0,5 öre per kWh. Detta beror på att både Norge och Danmark planerar ett flertal nya förbindelser till Kontinentaleuropa. Det kommer att medföra att elpriset i Norden och därmed också Sverige redan kommer att vara starkare kopplat till det kontinentala priset. På lite längre sikt, närmare bestämt när den svenska kärnkraften är helt utfasad, förväntas Hansa Power Bridge dock bidra till lägre priser framförallt i södra Sverige där importbehovet kommer att vara stort.

Havsbaserad planeras för fullt – oklart om anslutningsavgiften framöver, osäkerhet kring försvarsmakten och avsaknad av statlig planering. Är den havsbaserade vindkraften en nyckel för större utbyggnad av förnybar elproduktion i SE  3 och SE 4?

Håkan Wallin, BayWa r.e.: Egentligen inte, men absolut ett välbehövligt tillskott. Det finns tillräckligt med plats på land för att hantera den utbyggnad som krävs, däremot måste kommunerna bedöma frågan i ett större perspektiv och väga in både miljönyttan och inte minst samhällsnyttan i sina beslut då landbaserat vindbruk i Sverige är betydligt mer kostnadseffektivt än en utbyggnad till havs. För att en utbyggnad till havs i större skala ska kunna ske krävs det antingen betydligt högre elpriser eller ett riktat stödsystem.

Martin Ranlöf, Svenska Kraftnät: Ja, om man bortser från den ännu ganska höga investeringskostnaden för havsbaserade vindkraft, ser vi generellt sett positivt på mer produktion i södra Sverige, oavsett produktionsslag. Det sänker överföringsförlusterna i det svenska elsystemet. Vi kan därtill på många ställen erbjuda en stor mängd inmatningskapacitet utan att behöva bygga nya kraftledningar på land. Detta är förstås positivt ur ett resurshushållnings-och intrångsperspektiv. Så ja, visst kan havsbaserad vindkraft bli en viktig komponent för att göra södra Sverige lite mer oberoende av omvärlden. Men de ekonomiska incitamenten och nyttovärdena måste såklart finnas där för att det ska bli av.

Avsaknaden av en centralstyrd statlig planering ser framförallt ut att kunna innebära en del processutmaningar för de myndigheter som berörs, däribland vi. Listan över förfrågningar om nätanslutning av havsbaserad vindkraft börjar nu bli lång – aktörerna positionerar sig inför beslut om ev. statliga subventioner. Vi har exempel på områden ute till havs där tre olika intressenter uttryckt intresse för att etablera havsbaserad vindkraft. Vår utmaning här blir att förstå vilket av projektförslagen som har bästa förutsättningar att bli av – rent konkret att säkerställa att vi tecknar anslutningsavtal med ”rätt” aktör med energiomställningens och de europeiska klimatmålens bästa för ögonen.

Kruno Kuljis, Modity: Det får marknaden avgöra om det är billigare med batterier, gaslagring, sol ed än att bygga havsbaserad vindkraft? Jag tror att en kombination av dessa är nyckeln till utbyggnad av förnybar elproduktion i SE  3 och SE 4. Storskaligheten är dyr så småskalighet och flexibilitet ligger närmare tillhands att hoppas på. Landbaserat är mer lönsamt fnv men på sikt efter 2030 så ser vi troligen någon mer havsbaserad vindpark i Sverige med början i SE4 och kanske även i SE3. Jag tror att gemensamma nordiska projekt som kan leverera mellan prisområden och länder är bättre ur ett lönsamhets- och samhällsekonomiskt perspektiv.

Här hittar ni Svenska Kraftnäts Systemutvecklingsplan 2020-2029!

Här hittar ni Expertpanelen #5 om havsbaserad vindkraft i Sverige!

Bilder från seminariet Havsbaserad vindkraft skapar möjligheter för kommun och näringsliv, Grand Hotell i Lund 10 mars 2020.

Bl.a. talade Mårten Thorsén, Energimyndigheten om Energimyndighetens strategi för 100 % förnybar elproduktion 2040 och deras syn på havsbaserad vindkraft; se hans presentation här nedan;

Läs mer om projektet Havsbaserad vindkraft för klimatnytta och konkurrenskraft här! När rapporten är klar så skickar vi även ut den i Skånes vindkraftsakademis nyhetsbrev.

EXPERTPANELEN #5

Vi har ett stort underskott i elproduktion i södra Sverige, i synnerhet i prisområde 4. För att få till storskalig elproduktion nära konsumtionen så talar allt för att vi står inför en utbyggnad av havsbaserad vindkraft – full aktivitet råder där många olika aktörer planerar för fullt! I Expertpanelen #5 lägger vi fokus på havsbaserad vindkraft i Sverige och Tanja Tränkle, projektledare på RISE och Johnny Stahlberg, projektledare på Vattenfall ger sina svar på våra frågor!

Hur kan anslutningsavgiften slopas på smartast sätt? Ska exempelvis avstånd till landanslutning spela roll?

Johnny Stahlberg, Vattenfall: En svår fråga, totala samhällsnyttan som vindkraftsparken bidrar med bör beaktas där man undviker onödigt kostsamma och tekniskt dyra/långa lösningar. Troligtvis bör totala längden/kostnaden från vindkraftsparken till anslutningspunkten beaktas.

Någon typ av urvalskriterier måste till, stora vindkraftsparker med en hög produktion och närhet till anslutningspunkt bör prioriteras. Beroende på antal projekt skulle man kunna tänka sig ett auktionsförfarande där dom bästa/ekonomiskt mest försvarbara projekten gynnas.

Tanja Tränkle, RISE: Marknadsdeltagarna behöver spelregler. Med tanke på den tiden som har gått sedan Energiöverenskommelsen slutades och att det fortfarande inte är någon lösning på plats anser jag att det viktigaste är att starta med ett sätt. Helst ska det vara några få enkla regler vars konsekvenser kan beräknas på ett entydigt sätt för projektutvecklaren, då den ska skaffa finansiering. Brister och ytterligare behov för regler kommer de involverade parterna att identifiera under resans gång och behöver hantera det på ett klokt och samarbetsinriktat sätt.

Vilka ser ni som främsta för- respektive nackdelar med auktionsbaserat system jämfört med vårt nuvarande system?

Tanja Tränkle, RISE: I den nuvarande marknaden gör projektutvecklarna jobbet att hitta de bästa kombinationer av förhållanden, som inkluderar sannolikhet att kunna få tillstånd enligt miljöbalken och tekniska parametrar som vindresurs, vattendjup och bottenförhållanden, avstånd till land, etc. Sedan betraktas och därmed utvecklas projekten i stort sätt isolerade från varandra.

Ett auktionsbaserad system kan vara utformat på olika sätt. För elsystemets utveckling som en helhet för landet men framför allt för elsystemets samspel i Europa vore det en fördel om man centralt analyserade ovan stående parametrar för att sedan auktionera ut elproduktion i ett flertal geografiska kluster. Det blir en fördel när nätanslutningen ska planeras och tas fram från samma centralt håll. Då kan nätet dimensioneras rätt och man kan planera för att utnyttja synergier som t.ex. nätförbindelser till/från vindparker kan samtidigt vara elöverföring till/från andra länder/elsystem. Det kan bli reducera risk för geografisk närliggande hamnar att investera i en utbyggnation anpassad för havsbaserad vindkraft.  En av nackdelarna är att konkurrensen gör det väldigt mycket svårare för mindre projektörer att konkurrera i ett auktionsbaserat system. Det är större aktörer inom havsbaserad vindkraft som hittills har visat att de kan pressa priset, mest pga skalfördelar när de kan samordna mellan flera närliggande vindparker och klustrar. Det tar några år att bygga upp ett sådant system, så i dagsläget vore det att föredra att skapa förutsättningar för de redan utvecklade projekt för att inte dessa värden som har skapats ska gå till spillo.

Johnny Stahlberg, Vattenfall: Vilket är vårt nuvarande system? I Sverige saknas en tydlig koppling mellan politisk vilja, regelverk för prövningar av havsbaserad vindkraft, vart systemet behöver mera elproduktion och eventuellt slopande av anslutningsavgifter.  Mycket pengar och resurser spenderas just nu på relativt osäkra projekt och säkerligen utvecklas projekt på samma platser av flertalet aktörer.

Ett auktionsbaserat system som i Danmark och Nederländerna är politiskt och ekonomiskt förankrat då det auktioneras ut till projektörerna och många risker har hanterats av staten eller statliga verk. Nackdelen med dessa system är att de är otroligt konkurrensutsatta. Det engelska systemet med först en utbudsrunda för exklusivitet till områden baserat på utvecklarens kompetens och erfarenhet och senare en stöd-auktion efter färdigarbetat tillståndsarbete kan möjligtvis vara en modell som anpassad skulle kunna fungera i Sverige.

Hur önskar ni att Försvarsmakten skulle kunna samexistera med havsbaserad vindkraft?

Johnny Stahlberg, Vattenfall: Tror det enda sättet framåt är öppenhet och dialog. Full förståelse för att inte alla försvarshemligheter kan delges men känslan historiskt har varit att det är lättare att säga nej än ja utan att förstå vilka möjligheter till anpassningar som finns. Framförallt på radar-sidan så finns det tekniska lösningar för flertalet projekt men det kräver lite insats från båda parter för att hitta lösningar.

Tanja Tränkle, RISE: Tyvärr är min insyn i frågan begränsad. I en ideal värld skulle det svenska totalförsvaret vara involverad på flera sätt för att tillsammans med marknadens intressenter skapa förutsättningar för en motståndskraftig, resilient och oberoende (t.ex. från bränsle-leverans) elförsörjning i hela landet. Jag tror att för att kunna samexistera behövs först ömsesidig förståelse av behoven och utmaningar och sedan ett lösningsinriktat samarbete. På kort sikt brukar jag hänvisa till att en marknad kan arbeta för att hitta lösningar om det ställs tydliga krav. Däremot tenderar avslag / nej för t.ex. byggnation av vindkraft till havs inte ge utrymme för utveckling av lösningar.

När och var byggs nästa vindkraftspark till havs i Sverige?

Tanja Tränkle, RISE: Med tanke på att Lillgrund togs i drift 2007 och Kårehamn i 2013, borde det ha byggts en ny park i 2019, kanske utanför Oxelösund? Det hände tyvärr inte. Skämt åsido: Vi ser en rekordutbyggnad i den landbaserade vindkraften i Sverige, som dock ser ut att ha svårigheter efter år 2022/2023 pga att det blir svårare att skaffa nya tillstånd. Senast då är det dags för den havsbaserade vindkraften att ta vid och tillföra kapacitet i elområde tre och fyra i liknande storleksordning. Tänk 2000 MW per år, vilket skulle bli 100-200 eller färre vindkraftverk med 10-20 MW eller mer. Med rätt tillstånd, som tillåter aktuell tillgänglig teknologi, är det fullt rimligt.

Johnny Stahlberg, Vattenfall: Kanske något partisk men tycker Sveriges mest mogna projekt är Vattenfalls svenska del av Kriegers Flak. Systemstrategisk läge i Skåne i ett område som redan är ianspråktagit av vindkraft i tyska och danska delen. Beroende på hur det går med de slutliga tillstånden och slopandet av anslutningsavgifterna men enligt nuvarande plan så bygger vi ca 2026.

Se Expertpanelen #4 här!

Studieresa till Tyskland 19-20 mars

Havsbaserad vindkraft skapar möjligheter för kommun och lokalsamhälle

I samverkan med Energimyndigheten genomför just nu Svensk vindkraftförening projektet ”Havsbaserad vindkraft för klimatnytta och konkurrenskraft”. Med stöd från Region Skåne kan även vi sprida erbjudandet om en studieresa till Tyskland 19-20 mars här.

Pris 1950 kr/person

Priset inkluderar: Minibuss för alla transporter, färjeavgifter, 1 övernattning i 2-bäddsrum på hotell inkl. frukostbuffé och middag (exkl. dryck) studiebesök och möjlighet till shopping samt skatter och lagstadgade avgifter.

Tillägg: Enkelrumstillägg 300:-/natt

Studieresan kommer att bjuda på en rad olika workshops. Det blir tillfälle till dialog och erfarenhetsutbyte. Vi tar oss till en havsbaserad vindkraftspark i Tyskland. Vi besöker städerna Klausdorf och Rostock där vi kommer att träffa politiker, borgmästare, näringsliv och även besöka servicestationer för två havsbaserade vindkraftsparker: Barhöft och Rostock.

Målgrupp för resan är politiker, tjänstemän, beslutsfattare och näringslivs-representanter i södra Sverige. Övriga medverkande är myndigheter, bransch och projektutvecklare.

Utnyttja tiden i bussen eller på båten till att presentera din verksamhet!

För mer info: kontakta jakob.economou@kfsk.se / 072 885 49 45

För mer info om projektet, besök www.offshorewind.se

Vi ser fram emot er medverkan! Varmt välkomna med er anmälan.

Anmälan görs till jakob.economou@kfsk.se / 072 885 49 45 senast den 25 februari. Anmälan är bindande.

Program

Dag 1, Torsdag den 19 mars

04.30 Avresa med minibuss från Falkenberg (Halmstad 05.00, Trelleborg 06.45)

08.15 Färja Trelleborg – Sassnitz (Stena Line)

Gemensam frukostbuffé ombord

”Work shop” – Resultatredovisning hittills i projektet etc.

Egen tid, shopping

12.30 Ankomst Sassnitz

Lunch på vägen

14.30 Besök i Klausdorf och möte med Borgmästaren              

16.00 Besök EnBWs servicestation Klasudorf/Barhöft (Baltic 1 utanför Klausdorf)

18.30 Ankomst hotell Vienna House Sonne i Rostock

19.00 Gemensam middag på hotellet

Dag 2, Fredag den 20 mars

08.00 Frukost på hotellet

09.00 Avresa

09.30 Besök på EnBWs servicestation i Rostock (Baltic 2, vid Kriegers Flak)

Möte med Stiftung OFFSHORE-WINDENERGIE

12.30 Gemensam lunch på Restaurang Hopfenkeller

14.10 Incheckning färja

15.10 Avresa färja Rostock – Trelleborg (Stena Line)

”Workshop”

Shopping/egen tid

18.00 Gemensam middag               

21.10 Ankomst Trelleborg. Beräknad ankomst till Halmstad 23.00 / Falkenberg kl. 23.30

Mer information

EnBW, Energie Baden-Württemberg AG, är ett tyskt energibolag med svenskt dotterbolag i Falkenberg.

Baltic 1 & 2 är EnBW:s vindkraftanläggningar i södra Östersjön:

Stiftung Offshore är en tysk organisation till stöd för tysk havsbaserad vindkraft – ett statligt initiativ.

Bild från RWE Renewables vindkraftspark Arkona, mellan Rügen och Bornholm, som invigdes i april 2019.

Expertpanelen #4

Skånes befolkning ökar och elanvändningen ökar allteftersom transportsektorn och industrin elektrifieras. Svensk vindkraft snurrar för högvarv och den planerade utbyggnaden, som främst hamnar i norr, kommer att mer än dubbla landets vindkraftsproduktionen på fyra år. Men medan moderna vindkraftverk blir allt större och effektivare, blir Skånes befintliga vindkraft allt äldre och ytorna mellan gårdarna ser knappast ut att bli större. Här svarar representanter från tre turbinleverantörer var för sig; Carl Thylén, Sales Manager, ENERCON Sweden, Pelle Bergschöld, Business Development Manager, Nordex Sverige AB samt Emil Thalin, Siting Engineer, Siemens Gamesa.

Det har varit en fantastisk teknikutveckling i vindkraften; vindkraftverk blir allt högre med större svepyta – hur stora kan de bli?

Pelle Bergschöld, Nordex: I det långa perspektivet är det där svårt att svara på, men med dagens rotordiametrar runt 170 m tror jag vi börjar nå gränsen för vad som går att transportera på land i ett stycke. Men jag tror inte att det kommer hindra utvecklingen mot ännu större rotorer speciellt länge.

Emil Thalin, Siemens Gamesa: Jag tror ingen vågar säga hur stora vindkraftverken kan bli. Vindkraftsbranschen jämför sig ofta med datorbranschen där man tidigare ställde sig frågan ”hur stora hårddiskar behöver man egentligen ha?”. Idag är det ingen inom datorbranschen som hävdar att det finns en gräns. Jag tror att det är ungefär lika även för vindkraftsbranschen. Det finns såklart fysiska begränsningar för transport och så vidare men dessa är överkomliga genom att man t.ex. transporterar verken i mindre delar och monterar ihop på site.

Carl Thylén, ENERCON: Ja, svårt att veta. Tittar man 10-15 år bakåt i tiden så hade nog ingen vågat tro att vi skulle bygga så stort som vi gör idag, men gränserna flyttas hela tiden framåt. På land tänker jag ändå att man börjar närma sig en gräns på grund av logistiska skäl. Det börjar helt enkelt bli komplicerat att ta sig fram på allmänna vägar med de dimensioner man har på exempelvis rotorblad och torndelar på de största verken av idag, utan att behöva göra alltför mycket stora ingrepp och modifieringar längs vägen. Men kanske 200-220m rotor och totalhöjder uppåt 300-350m, sen tror jag det blir svårt med större på land, i alla fall med den traditionella typen av vindkraftverk. Till havs finns ju inte samma begränsningar med vägar så där skulle man egentligen kunna tänka sig ännu större rotorer. Samtidigt blåser det mer och jämnare så man behöver ju inte upp på så höga höjder av den anledningen. Dessutom är ju det fysiska utrymmet en mindre utmaning till havs än på land, så frågan är kanske mer vad som blir mest lönsamt/effektivt – att öka antalet verk eller göra dem ännu större? Kanske både och trots allt.

Antar att ni tycker att vindkraft har en viktig funktion även i framtiden i Skåne; vilken ny teknik kan möjliggöra vindkraft i tätbefolkade områden?

Carl Thylén, ENERCON: Vi ser absolut en framtid för vindkraften i Skåne. Även om inte volymen kommer i form av stora parker, som ju av utrymmesskäl oftast inte platsar i den skånska bebyggelsen, så sker det fortfarande en mer småskalig utbyggnad i mindre projekt. Både nya men också en möjlighet till repowering av äldre parker/verk. Ny teknik är definitivt en hjälp i dessa projekt. Trailing Edge Serrations har visat sig effektivt och har blivit standard på alla våra nyare verk. Sektorstyrning blir också vanligare och något man undersöker möjligheten till i de allra flesta fall att se om det kan ge utrymme för ett extra verk eller kanske ett större verk istället.

Pelle Bergschöld, Nordex: Vi använder redan idag sektorstyrning och s.k. serrations på bladen för att minimera ljudstörningar men kanske får vi se nya maskiner med lägre bladspetshastigheter? Det skulle kunna påverka ljudnivåerna en hel del, men som alltid är det en trade-off mot energiuttag.

Emil Thalin, Siemens Gamesa: Precis som du skriver så är ljuddämpande teknik något som absolut blir viktigare och viktigare. Alla våra turbiner som vi säljer i Norden säljs med denna teknik installerad. Utöver detta kan sektorstyrning vara ett alternativ där man kan ta in diverse parametrar som t.ex. vindriktning, väder (dimmigt eller inte), vindstyrka osv. Man skulle då kunna beräkna en trolig upplevd ljudnivå och styra verken utefter det. Vad jag vet så är detta inte tillåtet i Sverige idag (enligt miljötillstånden för parkerna) och därför inget jag har sett implementerats.

Hur vanligt är egentligen s.k. sektorstyrning idag?

Pelle Bergschöld, Nordex: Det finns som mjukvarumöjlighet i allt som byggs och det utnyttjas tämligen ofta, om än i huvudsak för att skydda turbinen mot överlast snarare än mot avgivande av ljud. Men visst finns det redan idag många turbiner som sektorstyrs med hänsyn till ljud. Dock skall man komma ihåg att det kostar i utebliven energiproduktion att göra det varför man helst försöker komma runt det på annat vis, dvs egentligen tystare turbiner per se.

Det är väl mer regel än undantag att kommuner begränsar till 150 meters totalhöjd och avstånd till närboende. Är detta redan ett större problem än att hitta tillgänglig mark i Skåne? Faller inte polletten ner snart att de behöver lokal elproduktion?

Carl Thylén, ENERCON: Idag har vi ett bra utbud i produktportföljen för att fortfarande kunna matcha denna gräns. Vi är ju även aktiva på andra marknader där man kanske i första hand fortfarande bygger mest på ”lägre” höjder, med våra mått mätt, därav kommer vi säkert även fortsatt ha modeller som passar, i alla fall inom överskådlig framtid. Sen är det klart att de senaste och största verken utvecklas ju för högre tillstånd, och det kan ju kännas synd att höjden begränsas till 150m om det inte finns goda skäl för det. Kan man utnyttja vindresurserna på platsen bättre genom att komma upp i höjd så är det ju bra, framför allt i områden där det inte finns utrymme att öka antalet.

Pelle Bergschöld, Nordex: Mnjae – jag skulle vilka säga att de flesta projekt som det tas investeringsbeslut idag ligger på 200m eller högre – och jag tror att kommunerna borde ta sig en funderare på om en tip height begränsning per se är intressant. Ett vindkraftverk är stort hur man än vänder på det, och när maskinerna blir större kräver de mer plats sinsemellan – så att tillåta högre/större verk kan vara ett bra sätt att faktiskt få eller bibehålla verksamhet i kommunen men samtidigt minska antalet turbiner, detta eftersom avståndet till närboende bör hållas på rimlig nivå för att säkerställa en god boendemiljö vilket då medger färre turbiner per ytenhet. Men med det sagt så är de avståndskrav som en del kommuner infört en olycklig och irrelevant utveckling. Att fokusera på att hålla ljudtrycket på legal nivå (40 dBA på utsidan av ett boningshus) innebär att vi kan utnyttja befintliga projektområden effektivare med hjälp av modernare, tystare turbiner.

Som en bonus får man dessutom maskiner som på grund av den större rotorn har en långsammare rotation och därmed upplevs som visuellt fridfullare på ett helt annat sätt än de gamla verken.

Emil Thalin, Siemens Gamesa: Jag skulle säga att det är mer regel än undantag att miljötillstånden innehåller totalhöjder på över 200 m idag. Det är mycket sällan vi ser 150 meters totalhöjd i branschen nu för tiden.

Vilken sorts repowering ser ni som mest sannolik i Sverige och varför? (Life Time Extension, hybrid-repowering (begagnade verk importeras), gamla verk monteras ned och ersätts med nya verk)

Emil Thalin, Siemens Gamesa: Lite time extension är något som vi tittar på för flera av parkerna i Sverige. Detta är ett enkelt sätt för ägaren att eventuellt kunna få ut en ökad bedömd livslängd på sina verk vilket såklart också förbättrar ägarens investeringskalkyl.

Det kan också bli vanligare i Sverige att gamla verk monteras ned och ersätts med nya men eftersom de nya kommer att vara så extremt mycket större/högre så skulle det för ägaren ändå innebära ett helt nytt miljötillstånd, nya kranplatser, nya fundament osv. Alltså skulle det ekonomiskt nästan vara som att bygga en helt ny site.

Hybrid-repowering är ingenting som jag tror är aktuellt i Sverige.

Carl Thylén, ENERCON: Vår erfarenhet pekar nog på att det för goda siter framför allt handlar om att montera ned gamla verk och ersätta dem med nya, effektivare verk, och därigenom både höja den totala effekten och reducera antalet på samma gång. Det bygger ju naturligtvis på att det går att få förnyat tillstånd (till större verk) och att det finns kapacitet i nätet för eventuell effekthöjning – båda utmanande faktorer och inte minst i södra Sverige. Finns inte dessa förutsättningar tror jag mest på Life Time Extension där det är lönsamt, och att därigenom maximera driften inom ramarna för det ursprungliga tillståndet.

Pelle Bergschöld, Nordex: I Sverige tror jag huvudsakligen på utbyten till nya, större turbiner. Här vore det till stor hjälp om kommuner redan utan att ha fått frågan skulle kunna utreda/besluta om nya gränser i tillstånden för tip height – och kommunicera detta t.ex. med Svensk Vindenergi. Då kommer man att underlätta tillståndsprocessen och positivt på egen hand kunna bidra till att nya pengar investeras i den egna kommunen utan att störningen egentligen förändras mer än marginellt.

Se EXPERTPANELEN #3 här!

EXPERTPANELEN #3

Två experter (denna gång representanter från universitet samt branschorganisation) reflekterar över tre påståenden utan att ha sett varandras svar. Här svarar Sara Fogelström – koordinator för Svenskt VindkraftsTekniskt Centrum och Tomas Hallberg – Projektledare på Svensk Vindenergi.

Samtidigt som vi är på god väg att ställa om vårt energisystem till förnybart så pågår en elektrifieringstrend i industri och transportsektorn, som gör att elbehovet väntas öka. Försvårar elektrifieringen för energiomställningen eller går de rentav hand i hand och förutsätter varandra?

Sara Fogelström: För att ställa om till 100% förnybart även inom industrin krävs elektrifiering, vilket då ökar elbehovet. Jag ser dock inte något problem för Sverige med detta då vi har möjligheter till att producera mer förnybar energi än vad som krävs för att både ställa om nuvarande elproduktion samt täcka det ökade behovet från industrin.

Tomas Hallberg: För att nå utsläppsmålet senast 2045 krävs genomgripande förändringar som ska ske under en, historiskt sett, kort tidsperiod. Ökad efterfrågan på förnybar el driver på omställningen. Det är bra om den förnybara elproduktionen finns på plats i god tid, så att bristsituationer inte gör att transport- och industrisektorernas omställning försenas. I väntan på att den inhemska efterfrågan ökar kan överskottet exporteras med stor klimatnytta. Sverige har ett stort och växande elöverskott. Trots att elproduktionen från kärnkraft minskar med 13 TWh förväntar Energimyndigheten att elexporten år 2022 når rekordhöga 29 TWh. Det beror på den kraftigt ökade produktionen från vindkraft. Ökad elproduktion gör elsystemet mer robust och ökar försörjningstryggheten.

Det finns tydliga synergier mellan förnybar elproduktion och elektrifieringen. Batterierna i elbilarna kan fungera som energilager och användas för att balansera systemet. På samma sätt är det med vätgasproduktion som kan användas för att göra industrierna mer klimatvänliga (HYBRIT – kol utan stål).

Investeringar strömmar in, främst från utlandet, till förnybar energi i Sverige – vilka ser ni som de största faktorerna bakom detta?

Tomas Hallberg: Kapital som tidigare investerats i fossilbaserade energisystem håller på att styras om mot satsningar på förnybar energi och energieffektivisering. Alla länder måste ställa om – och Sveriges utgångsläge är gott och timingen är god! Sverige har goda förutsättningar att lyckas. I Sverige kan landbaserade vindkraft byggas med produktionskostnad under 35 öre/kWh – utan stöd och med minimal politisk risk. Många av de senaste vindkraftsinvesteringarna har kunnat genomföras tack vare att elpriset säkrats med långsiktiga elhandelsavtal – PPA. Köparna är företag som vill säkra sin tillgång till förnybar el (genom UG) och leva upp till sina hållbarhetsmål, få ett lågt elpris över lång tid och bidra till energiomställningen (den förnybara utbyggnaden). Så här långt har köparna främst varit techjättar som Google, Apple, Amazon eller norska industriföretag som Hydro och Alcoa.

Sara Fogelström: Sverige har en bra vindresurs och energiöverenskommelsen gör så att de politiska förutsättningarna är stabila.

Hur tror ni elproduktionen ser ut 2040 i Sverige fördelat på olika kraftslag? Hur ser baskraften ut?

Sara Fogelström: Jag tror inte att vi har en baskraft med dagens definition 2040, då de olika kraftslagen kommer att variera i tid. Däremot tror jag att vindkraften kommer vara det absolut största energislaget 2040. Vattenkraften kommer att ligga kvar på dagens nivå, solkraft kommer att finnas med till en liten del och biobränslen kommer att bidra med en del till elproduktionen, men jag tror att biobränslen kommer att användas mest som drivmedel.

Tomas Hallberg: De kraftverk som har lägst rörlig kostnad brukar kallas ”baskraftverk” (base loaded units). Sådana körs så mycket som möjligt eftersom det är det mest ekonomiskt effektiva sättet att producera el. I dagens och morgondagens Sverige är sol, vind- och vattenkraft ”baskraftverk” – eftersom de har lägst rörlig kostnad. Det finns inget egenvärde i att ha kraftproduktion som alltid producerar lika mycket, utan desto viktigare med flexibla resurser som säkerställer balansen i systemet. Till år 2040 kan elproduktionen öka från dagens ca 160 TWh till ca 190 TWh och fördelas ungefär så här; 90 TWh vindkraft, 70 TWh vattenkraft, 20 TWh biokraft och 10 TWh solkraft.

Elanvändningen förväntas öka. De flesta bedömningarna för år 2045 ligger i intervallet 180-200 TWh. Hur mycket det faktiskt blir beror på hur vi lyckas med energieffektivisering, hur snabbt industri- och transportsektorerna elektrifieras och hur mycket biobränsle som kommer att användas av tunga fordon. Vi bedömer att ovanstående elproduktion kommer att räcka och att Sverige kommer att fortsätta att vara nettoexportör av el.

Se EXPERTPANELEN #2 här!

Nyvald styrelse 20191021

På årsmötet 21 oktober valdes en ny styrelse för Skånes vindkraftsakademi – läs om styrelsen här:

ORDFÖRANDE

Sandra Johanne Selander, Länsstyrelsen Skåne

Sandra Johanne arbetar på Länsstyrelsen Skåne med strategiska frågor för att i länet uppnå planeringsmässiga förutsättningar inom den nationella planeringsramen för vindkraft. Det innefattar bl.a. att inför arbetet med den nya Klimat- och energistrategin ta fram ett uppdaterat underlag för länets vindkraftspotential. N

ORDINARIE LEDAMÖTER

Anna Evander, Energikontoret Skåne

Anna Evander arbetar sedan 2011 som projektledare på Energikontoret Skåne och insatt i såväl Energikontorets som denna förenings arbete och projekt. Anna genomför just nu en studie kring de lokala elnätens möjligheter att hantera de varierande effektbehov som intermittent elproduktion och ökad laddning av elbilar kan orsaka.

Kent Lundgren, Privatperson

Business controller och lärare som 1998 licentierade vid Internationella Miljöinstitutet i Lund inom ämnet miljöekonomi. Mitt område var: ”Förnyelsebara energibärares konkurrenskraft”. Har många år ägt andelar och aktier inom olika vindkraftsorganisationer. Är intresserad av föreställningar om konkurrenskraft inom energiområdet, samt hur olika ägarformer kan utveckla synen på förnybar energi som vindkraft.

Karl Magnus Adielsson, Region Skåne

Karl Magnus Adielsson är Miljöstrateg på Region Skåne. Hans erfarenhet av vindkraftsetableringar är huvudsakligen ur ett planeringsperspektiv. I hans tidigare yrkesbakgrund som stadsarkitekt, planarkitekt, landskapsarkitekt och konsult har han jobbat med gestaltningsfrågor och fysisk planering i olika skalnivåer med alltifrån vindbruksplaner, översikts- och detaljplaner till miljötillstånd. Det Karl Magnus hoppas kunna bidra med till Vindkraftsakademin är ett helhetsperspektiv på tillstånds- och planeringsprocesser samt att underlätta en samexistens mellan energiproduktion och andra pågående verksamheter i landskapet såsom friluftsliv, turism och jord-/skogsbruk.

Anders Elmqvist, Malmö stad

Projektledare inom förnybar energi för Malmö stad, med erfarenhet av kommunal vindkraftsamordning, drivande av lokala vindkraftsprojekt, upphandling av nyckelfärdig vindkraft, samt olika former av solenergi. Arbetar med kommunens mål om 100% förnybar energianvändning.

Fredrik Andrén Sandberg, E.ON

Fredrik Andrén-Sandberg ansvarar för policy-frågor och reglering på E.ONs vindkraftsaffär för Norden. Har en snart decennielång erfarenhet av Energibranschen, inom både havsbaserad och landbaserad vindkraft i Sverige såsom internationellt i Taiwan, Japan men också andra Europeiska länder. Har förutom vind också arbetat med solenergi, biogas och elbilar.

Ole Öystein Bakke, ReNuTec Solutions AB

Företaget ReNuTec Solutions AB som Ole startade i november 2016 arbetar med just hållbar energi och tekniska lösningar, såsom vindkraft, sol- och energi- och resursoptimering i olika sammanhang.

Eva Sjögren, ENERCON

Civilekonom, anställd på ENERCON sedan 2010. Arbetar huvudsakligen med försäljning, allt från mindre till större vindkraftsprojekt på den svenska marknaden. Stort intresse för energipolitik och den pågående omställningen mot ett förnybart samhälle.

SUPPLEANTER

Marcus Larsson, Energikontoret Skåne

Marcus Larsson har varit projektledare på Energikontoret Skåne sedan 3,5 år, tidigare Energimyndigheten, E.ON Elnät och ÅF Industry. Jobbar primärt med solceller och förnybar energi i energisystemet, transporter och effekthantering.

Håkan Wallin, BayWa r.e. Scandinavia

Sedan 2010 VD i olika företag inom vindbruksbranschen (2010-2015 HS Kraft AB, 2015- BayWa r.e. Scandinavia AB (BayWa r.e.)) med ansvar för on-shoremarknaderna i Sverige, Norge, Finland och de Baltiska länderna. Styrelseledamot i flertalet bolag inom vindbruksbranschen. För närvarande har BayWa r.e. mer än 130 MW vindbruk under byggnation i södra Sverige. Har inom bolagen i Skåne utvecklat bl.a. vindbruksparkerna i Klågerup, Karsholm och Maltesholm och även uppfört de två tidigare nämnda vilka nu förvaltas åt kund. Utbildad civilingenjör Elektroteknik vid Lunds Tekniska Högskola med tidigare befattningar som Projektchef vid Akademisk Hus i Lund AB och nationell Fastighetschef vid Banverket omfattande bla myndighetens miljöprövning/tillåtlighetsprövning i samband med etablering och avveckling av Sveriges järnvägar samt myndighetens fastighetsförvaltning, markanskaffning och försäljning av för järnvägen obehövliga fastigheter.

Samarbetspartners

Huvudsponsorer

Projektsponsorer

Projektsponsorer: Region Skåne, Energimyndigheten

Skånes vindkraftsakademi
Org. nr: 802447-8946
rosa.sundin@kfsk.se
Post & besök: Gasverksgatan 3A, 222 29 Lund